Midlands Meander

På väg hem från Durban, stannade vi i Midlands Meander, ett område i Kwa-Zulu Natal där de gröna kullarna är som vackrast. Det här är rena landsbygden, med små byar där konstnärer och konsthantverkare håller till. Som att åka på konstrunda på Österlen sa en vän, och det stämmer verkligen. Helt i min smak, men barnen tycker de har gjort det tillräckligt i livet. Jag fick tre stopp och valde då tre keramik-gallerier på måfå från kartan. Första stället, Zulu Lulu, hade till min stora förstjusning de vackra kermikfigurerna som jag sett i en liten butik hemma vid Dainfern. Jag visste att konstnären kom härifrån, så det var min förhoppning att komma hem med några av dessa speciella och ståtliga figuriner. Det blev två :)

Nästa stopp visade sig vara ett mer traditionellt krukmakarställe med bruksföremål. Men bredvid fanns också en antikaffär med tusen saker och där fyndade jag en Zulu-korg (säljaren sa att den visserligen är från Botswana, men den ser likadan ut som en Zulu-korg). Fantastiskt hantverk och mycket dekorativt!

Till sista stoppet körde vi en liten slingrig väg mellan ko- och hästhagar och kom fram till en hästfarm som också huserade ett galleri vid namn Ardmore. Patrik och jag blev helt förstummade av de vacka konstföremål som fanns här! Helt betagna investerade vi i en liten skål med zebror och fantastiskt måleri.

Stället är grundat av Fée Halsted, och började som ett samarbete mellan henne och Bonnie Ntshalintshali, en ung svart kvinna med polio. Fée skapade vackra föremål och tillsammans utvecklade de Ardmores konstverk i keramik med vackert måleri. De började lära upp andra unga konstnärer och det hela utvecklade sig till ett slags konstnärskollektiv med keramiker och målare som tillsammans skapar de vackra föremål som är Ardmores signum. Väl hemma googlade jag naturligtvis och fann att flera av deras föremål sålts på stora auktioner runt om i världen och att de finns representerade på flera konstmuséer. Roligt! 

Höstlov vid havet

Den här veckan har barnen ledigt från skolan, höstlov. I söndags åkte vi, en dag senare än planerat pga alla sjukdomar, till kusten norr om Durban vid Indiska Oceanen. Herr Reisleiter hade planerat och han lyckades igen! Jag hade inte så stora förväntningar, men vad härligt det var att komma till havet. Och så vackert, grönt och lummigt och härliga stränder. Vägen dit gick genom Green Hills of Africa kan man säga, otroligt vackert landskap. En helt annan del av Sydafrika, så olikt Johannesburg. Vi bodde på ett trevligt litet guesthouse precis vid strandpromenaden i Ballito. Och det var inte mögligt alls :) något som en vän varnat för att det kan vara i Durban eftersom det är så fuktigt jämt.

Vågorna är enorma, så bäst badar man i en tidal pool, en naturlig pool precis i vågkanten där vattnet är lugnt och fint. Helt underbart! Sebastian hittade till sin förtjusning krabbor som han jagade med en liten hov bland klipporna. Och det fanns massor av annat spännande djur- och växtliv att undersöka också.

För oss påminner Ballito mycket om Florida, lite småsömnigt med långa stränder och lägenheter utmed havet. Min pappa skulle kunna bo där året om och trivas :) Det låg dessutom en utmärk restaurang och pub 15 meter från vårt guesthouse.

Vi åkte också en sväng in till centrala Durban som har en stor strand med bred strandpromenad mitt i stan. Påminner om Barcelona, men husen inåt land liknar mer enorma öststatsbyggnader. Så det var inte så charmigt. Desto mysigare är det i Umhlanga rocks, en annan badort norr om stan. Där ligger ett av sydafrikas dyraste hotell, Oyster Box. Vi åkte upp till baren och åt ostron - mums! Utsikten därifrån är fantastisk, även om det var lite regnigt den kvällen. Massor med stora lastfartyg syntes upplysta på havet på väg ut från den stora hamnen i Durban.

Durban med omgivningar är fantastiskt, jag åker gärna dit igen! Nu är vi hemma igen och fortsätter höstlovs-slappa här. Vädret skall bli perfekt för sol, pool och golf så det kommer inte att gå någon nöd på oss.

Fortsatt sjukstuga

Vi är fortfarande sjuka. Alexander åkte också på halsfluss och är riktigt, riktigt risig. Det blev en ny tur till doktorn i eftermiddag och en fördubbling av dosen penicillin. Sebastian var i skolan tre dagar och det började kännas riktigt bra igen. Då, helt plötsligt fick han svårt att gå och ont i övre ryggen. Svensk som jag är tänkte jag att det är nog inte så farligt, men tog honom ändå till doktorn. Har han utslag också frågade doktorn, och javisst hade han det... Troligen tick-bite fever och det tvekar vi inte att behandla sa hon sen direkt. Tick-bite fever har jag redan hunnit höra diverse skräckhistorier om, så jag är väldigt glad att vi åkte till doktorn så fort. Så nu är det ny penicillin-kur med någon dundersort. Förhoppningsvis piggnar han till snart, just nu är han ganska hängig.

Så Johannes är den enda som kämpar på i skolan. Här hemma är det sjukstuga. Själv är jag lite håglös efter två veckor med sjuklingar hemma. Men nu har vi höstlov en vecka, så alla kan vila upp sig. Tanken är att vi skall bila till Durban imorgon, men vi får väl se hur det blir med den saken.

Nya baciller

Sista veckan har präglats av sjukdom, trist :( Tror att vi drabbas av en ny flora baciller här, pojkarna var ju knappt aldrig sjuka hemma. Men hela förra veckan var Sebastian hemma med halsfluss och vi besökte doktorn två gånger för att se att han blev av med bacillerna. Penicillinkur blev det förstås och det tar på krafterna med infektioner. Så även om han har repat sig är han inte riktigt tillbaks i samma form som innan. Och tyvärr blir det lite som att börja om i skolan när han varit borta så länge. Men idag var en ganska bra dag :)

Alexander stackarn har drabbats av influensa tror jag. Frossa och ont i hela kroppen, så det blir ingen skola för honom på ett par dagar. Inte roligt alls. Johannes är visserligen frisk, men lite småorolig i magen.

Det funkar annars alldeles utmärkt att gå till doktorn här. Man bara ringer vårdcentralen och beställer en tid. Sen får man ju förstås betala för sig... Sjukförsäkringssystemet påminner mycket om det i USA, man har försäkring via arbetsgivaren. Så om man inte har ett fast arbete förstår ni hur det blir.

Kanske beror alla infektioner på det eviga regnandet? Det vill nämligen aldrig ta slut...

Sleepover

Förra fredagen så var Sebastian kvar på skolan för en sleepover. I ett skjul, den enklaste formen av bostad som används här i Afrika. De har byggt två stycken på skolan för att barnen skall få upplevelsen av hur många, många barn bor här. Med sovsäckar knödde två klassar in sig i de två skjulen för en natt.

På lördagsmorgonen hämtade jag en mycket trött men nöjd son. Massor med myggbett och ingen sömn hade det blivit. Men soluppgången hade han och några till sett. Läraren såg ganska sliten ut efter en vaken natt, men allt hade gått jättebra.

I bilen hem, så reflekterade Sebbe över upplevelsen och tyckte att det räckte med en gång i skjul. Camping i tält är mycket bättre, det tar vi nästa gång. Men en spännande och nyttig upplevelse var det.

Regn, regn, regn

Oj vad det regnar!!! Det är otroligt blött överallt. Golfbanan är stängd pga vatten, floden svämmar över och det är omöjligt att få tvätten att torka. Och så regnar det in lite grann här och där, men det är något man får räkna med i husen här. Riktigt Göteborgsväder med andra ord, fast utan vind. Visserligen är det skönt att det är lite svalare, men detta är lite väl blött. Förhoppningsvis kommer den härliga solen snart tillbaks och torkar upp allt.

Mamma och pappa åkte igår efter tre veckor. Som väl är fick de många härliga, varma dagar som de utnyttjade till fullo med att bada i poolen, sola och springa. Och när de åkte hem för att möta våren i Stockholm, så kom hösten hit. Sydafrikanerna talar med skräck i rösten om den kalla, förfärliga vintern som kommer så småningom. Och lite börjar jag förstå det, för husen här är inte alls gjorda för kallare vindar, det glipar liksom lite varstans och golven blir iskalla. Tur vi tog med lite yllefiltar.

Men än är det långt kvar till vintern, och då åker vi till Sverige och sommaren där.