Ny blog från Mumbai!

Tack för att ni läst min Afrika-blogg!!!

Numera hittar ni mig här http://storiesfrommumbai.blogspot.se . Välkomna att följa med på äventyr i Indien!

Höst och avslut

Hösten har kommit sen länge till Dainfern. Det betyder kalla nätter och soliga dagar. Riese guesthouse är stängt sen ett tag tillbaks och poolen har fått på vinternätet. Och nu är vår tid i underbara Sydafrika snart slut. 3,5 år har vi haft förmånen att få bo och leva här i solen, men nu är det dags att packa ihop och dra vidare.

I snart två månader har vi hållit på med flyttförberedelser, vilket har känts som ett heltidsjobb. Roligare kan man ha, men det måste ju göras. Det positiva är att man får ett bra tillfälle att göra en ordentlig utrensning. Vi har sålt, skänkt och slängt saker i massor. Jätteskönt!!! Och så har vi skickat ett flyttlass hem till Sverige. Nästa ställe blir lite mindre och framför allt blir det ingen trädgård med pool :(  Sen är det ju också alla avslut. Både rent praktiska (de sköter Patrik) och sociala. Igår var jag på keramiken för sista gången. Och bjöd på egengjord prinsesstårta! Jag är så glad att jag upptäckt lerans värld! Keramik kommer jag absolut att fortsätta med. 

Gästhuset var i princip fullbokat från jul till slutet på mars. Med tanke på antalet återvändande gäster, måste betyget vara gott. Men jag misstänker att det framför allt är det underbara klimatet och äventyren i Sydafrika som lockar ;) Men som sagt, nu har vi slagit igen portarna och kanske, kanske öppnar vi upp igen någon annanstans i världen... 

Jag och pojkarna räknar dagarna tills vi får åka hem till Sverige. Den här tiden på året längtar vi så till Värmdö, ljusa kvällar och alla vänner hemma. Och sommarlov förstås! Skolan är i princip över, bara tre skoldagar återstår. Både jag och pojkarna har varit på föreläsningar om att flytta och byta miljö. De flesta här gör ju det och skolan är van vid transitions, både in och ut. Det känns tryggt. Skolan här är fantastisk och kanske det som varit allra bäst med att bo här. Vi är glada att nästa skola också blir en amerikansk, internationell skola så mycket i skolväg kommer att vara sig likt för pojkarna.

Nu återstår bara det sista av packningen, flyttgubbarna och gummorna kommer på måndag, och skolavslutning. Men innan dess skall jag och Patrik lyxa till det med en sista kväll och natt på Mosaik och hotell Orient. Det är Sydafrikas kanske bästa restaurang som ligger in the middle of nowhere på väg mot Pretoria. Det blir ett perfekt avslut! 

Tack Sydafrika för allt! På återseende!

Paternoster

Efter två dagar lämnar vi snart denna lilla vackra ort som heter Paternoster. Vi kom hit i söndags, efter att ha flugit till Kapstaden och kört norrut, knappt två timmar. Denna lilla ort vid Atlantkusten är som en sömnig liten håla vid världens ände. Norr om Paternoster finns nästan ingenting, och runtomkring är det halvöken och väldigt tomt. Men oj vad vackert! Längs med stranden ligger enbart vita hus som för tankarna till Grekland. Havet har varit spegelblankt sen vi kom hit och det ser förrädande lockande ut att kasta sig i. Men ack vad man kan bedra sig! Atlanten är svin-kall, max 15 grader. Men de dagar vi varit här har det varit enorm värmebölja med temperaturer uppåt 38 grader, så dopp i havet har helt enkelt varit nödvändigt! Men snabbt i och snabbt upp igen. Konstigt att havet kan vara så kallt när luften är så varm. 

Paternoster är en liten semesteridyll som har sin högsäsong i augusti-september när det är vår och alla blommorna slår ut. Det lär vara otroligt vackert häromkring då. Det finns flera nationalparker runtom med vidsträckta herdar som är ett helt blomsterhav på våren. Det är förstås vackert nu också, men vi fick istället koncentrera oss på det rika fågellivet. Patrik har identifierat för honom flera nya fåglar, så han är nöjd! Jag gissar att många åker hit upp från Kapstaden över helgen, mer än två-tre dagar stannar man inte här. Det är helt enkelt för sömnigt och för kallt vatten. Många av de bästa restaurangerna är stängda sön-ons. Men vi var på en jättebra restaurang igår kväll, Gaaitjie, som ligger nere på stranden. Det kom in ett åskoväder under kvällen igår, så inramningen på uteserveringen blev härligt dramatisk. 

Nu packar vi in oss i hyrbilen och kör söderut, tillbaks till Kapstaden. Det är fortfarande otroligt varmt, så kanske får vi börja med att åka ut till stranden. Om det inte blir några omvägar till vingårdar på vägen, pojkarna är särskilt intresserade av det ;) Imorgon har vi i alla fall tänkt att äntligen bestiga Table Mountain. 

Ny favoritsport

Sen i lördags har jag en ny favoritsport - cricket! Efter tre år i Sydafrika var vi äntligen på en match på den anrika stadion Wanderes i Johannesburg. Jag hade väl egentligen inga förhoppningar om själva spelet utan såg mest fram emot evenemanget och allt runtomkring. Det var Pink game, en tradition att varje år spela en match till förmån för Cancerfonden och för att medvetandegöra bröstcancer specifikt, och stadion var fullsatt. Så vi var tillsagda att ha rosa kläder på oss, vilket gjorde att Patrik gjorde en särskild shoppingtur för att inhandla en rosa piké. Mycket snygg! De flesta åskådare hade verkligen anammat temat och det var rosa högt och lågt, peruker, tyllkjolar, byggarbetshjälmar, hår- och kroppsspray, m.m.. Men bäst av allt, de sydafrikanska spelarna hade helt rosa dräkter, en slags pyjamasliknande dräkt med långa byxor och tröja. 

Cricket är en social sport. Matcherna är långa (en variant tar fyra dagar!) och man tar med picknick eller  köper mat på plats. En del av stadion är en stor grässlänt där man kan lägga ut sin picknickfilt. Vi såg Sydafrika mot Sri Lanka i någon slags vänskapsmatch som ingår i någon form av världsliga (just det här har jag inte riktigt kläm på, får läsa på). I denna världsliga hittar man nästan uteslutande gamla brittisk kolonier, det är ju bara de som spelar cricket. Jag kan inte minnas att jag läst en enda rad på svenska sportsidor om cricket. En vitt hål i den svenska sportjournalistiken helt enkelt. Kanske skall fundera på att fylla ut?? 

Varken jag eller Patrik hade koll på reglerna och var därför glada att vi gick med några av Patriks väldigt cricketintresserade arbetskamrater. Jag hade bara sett ett och annat slag på TV och aldrig riktigt fått kläm på hur planen ser ut. Den är rund och man springer bara en kort sträcka fram och tillbaka mellan s.k. wickets. Annars är det likt baseball, man skall kasta, slå med ett slagträ så lång som möjligt, ta lyra och bränna. Man räknar poäng i runs, men man får också extra poäng för långa slag (homeruns). Precis som i baseball är det bara innelaget (de som slår) som får poäng. Men byter bara inne-ute-lag en gång under den typ av match som vi såg, dvs det första innelaget samlar ihop sina poäng först och sen gäller det för det andra laget att samla fler poäng för att vinna. Poängen är i storleksordningen 250-300 runs och man är inne tills alla slagmän blivit utebrända (elva stycken) eller när man har spelat 50 overs (omgångar med sex godkända kast). Så det blir många kast under en match. I halvtid är det dinner-break. Många anser säkert att detta är, i likhet med baseboll, en långsam och tråkig sport. Men jag gillar den! Varje kast och slag är ju oerhört spännande. Man vet ju aldrig när det blir en "homerun"! Spelarna är atletiskt snygga, inte stora och biffiga. 

Matchen började 13.30 på dagen och jag och Patrik åkte vid 17.30. Då var inte halva matchen klar än! Men det berodde också på att man fick göra ett avbrott på en timme pga en stor bi-svärm som flög in på planen. De försökte först bränna bort bina, men när det inte hjälpte fick de kalla in en biodlare som kom med sina bikakor i en låda för att fånga in dem. Det var verkligen massor av bin! Tydligen dras de till mänskligt svett. 

Eftersom vi missade den spännande upplösningen (Sydafrika var favoriter i denna match), slog vi på TV:n när vi kom hem för att se resten. Och man ser ju faktiskt bättre på TV. Nu när jag förstod reglerna var det riktigt roligt att följa. Dessutom ser man spelarna i närbild och det blir lättare att se träff eller miss. En av stjärnorna i det sydafrikanska laget heter Hashim Amla, har indiskt påbrå och ett stort svart skägg. Utanför kunde man köpa stora lösskägg om man är Hashim Amla-fan! Jag ångrade att jag inte köpte ett, tyckte det var ganska skojigt! Cricket ses som den sydafrikanska sporten som är mest blandad. Det finns spelare och supportrar från alla folkgrupper (cricket är jättestort i Indien). Om man går på fotboll är det bara svarta spelare och supportrar och rugby är övervägande en vit sport. Ännu ett starkt skäl att gilla cricket! 

Sämsta expat-frun i världen

Jag måste vara den sämsta expat-frun, eller trailing spouse, i världen. Utan konkurrens. Idag tillbringade jag min dag med att först gå på ett underbart yoga-pass för att sen ta en tur ner till Johannesburg för att shoppa runt lite bland de trevliga tygaffärerna tillsammans med en väninna. Vi passade även på att ta en tur till Maboneng, ett av de uppfräschade och mer moderna områdena nere i stan med trevliga restauranger, caféer, mysiga butiker mm. Alexandra som var med är hemtam i området, men jag har bara varit där en gång förut. Hur mysigt och trevligt som helst. 

När jag kom hem framåt fyratiden var jag helt slut, så det blev ett snabbt dopp i poolen och sen somnade jag på soffan. När jag vaknade till liv igen så hade Patrik kommit hem och stod i köket och lagade middag! Han hade dessutom köpt en bukett rosor!!! Och handlat på vägen hem. Medans jag bara ägnat mig åt mig själv och inte bidragit alls till hushållet och allt som hör en familj till. Jag var inte hemma när barnen kom från skolan, jag hade inte packat några lunch-matsäckar, jag hade inte handlat mat eller bokat klipptid till sonen. När jag konstaterade detta faktum så frågade jag Patrik om han verkligen vill släpa runt mig som medföljande i världen. Då svarade han att det går ju bra när vi är i länder där man kan få hjälp med allt hemarbete... Ha, ha!! Ja, det är nog tur för jag är helt oförbätterlig. Tänk om vi kunde hitta ett land där man även kan få hjälp med att handla och laga mat. Det skulle ju vara perfekt!