Nattsafari

Sista kvällen i Kruger bokade vi in oss på en nattsafari. Jag fick mersmak av att åka i mörkret med strålkastare när jag ock Alexander var ute på morgonsafarin. Man upptäcker djuren som lysande ögon i mörkret och nattlivet i bushen skiljer sig från daglivet. Dessutom var det mördande varmt med drygt 40 grader hela julafton, så vi hade mest slappat.

Klockan åtta åkte vi iväg med en full safari-bil med guide. Alla pratade afrikaans utom vi och de flesta andra passagerarna var ganska glada redan när vi åkte ;) Men, men... Det blev intressant redan en bit utanför portarna till gaten när vi såg en side striped jackal som är ovanlig och som vi inte sett förut. Och så kom en stor hyena mitt på vägen. Sen tog guiden oss till en hyena-sighteeing vid ett bo där det var fullt med små valpar och två vuxna hyenor. En liten valp måste ha varit precis nyfödd, den låg och diande en ganska utslagen mamma utan att ta någon större notis om oss. Hyenor är inte så vackra djur, men valparna var söta. 

På den fortsatta turen såg vi sedan kameleont och en genet, ett djur i gnagarfamiljen som vi såg i Kenya men inte sett sen dess. Det är ett nattdjur med lång, lurvig och randig svans. Vi åkte också förbi en hjord elefanter som stod i buskarna och sen en väldigt gammal elefant-hanne som inte kan ha många dagar kvar att leva. Guiden sa att man ser på den insjunkna huvudet att han tappat flera tänder. Det såg ut som att han knappt kunde varken äta eller gå. 

Sen hände något obehgligt när vi stötte på ytterligare en elefanthanne mitt på vägen. Guiden, som var lite av en cowboy, körde väl nära och insåg nog lite för sent att elefanten blev irriterad. När han sedan rusade motorn och lyste på den med strålkastaren blev den inte mindre irriterad och började röra sig med bestämda steg mot oss. Arga elefanter är verkligen inte att leka med och jag tyckte det var mycket obehagligt och gömde mig längst bak. Som tur var tog guiden sitt förnuft till fånga och backade ur situationen och vände om. Vi tog en annan väg i mörkret och helt plötsligt ser flera av oss ett par ögon femtio meter bort. Det är i en liten svacka vid ett vattendrag och svårt att identifiera vad det är. Men det visar sig att det är den skygga leoparden som vi hittat! Efter ett tag ser vi ytterligare ett par ögon i mörkret och under kanske tjugo minuter kommer vi riktigt nära dessa vackra djur när de smyger i buskarna. De är så svåra att upptäcka just för att de är så skygga, och de försökte smita iväg från oss nu också. Vissa åker på mängder av safaris utan att se en enda leopard, men vi har varit lyckosamma och jag har sett sammanlagt åtta olika leoparder i flera olika parker. Kul!

När vi kom tillbaks var det fortfarande oerhört varmt och det var skönt att krypa in i våra luftkonditionerade stugor. Men nattsafari gör jag gärna igen!

Juldagens morgon klev vi upp tidigt för att åka tillbaka hem. När vi lämnade parken var det kö in och kvoten för dagsbesök var redan full. Tydligen är juldagen den mest besökta dagen på året och många kommer i stora sällskap för att fira jul med en braai i bushen. Trafiken ner mot Johannesburg var följaktligen mycket lugn och till Sebbes stora glädje var vi hemma redan till lunch. En dag försent blev det då julbord och hett efterlängtade julklappar. Men vi var alla överens om att en julaftons-leoprad inte var så dumt heller!

Jul i Letaba

Julafton och vi firar vår fjärde jul i Afrika! Det börjat kännas som en vana :) I år är vi i Kruger National Park några dagar och gör parken på riktigt. Nästan helt i sydafrikansk stil. Detta är högsäsong i parken, och helt fullbokat. Vi valde att inte campa (vilket vore den riktigt sydafrikanska stilen), utan har hyrt stugor med självhushåll. Så en del camping-utrustning fick följa med vilket bidrar till lite Botswana-känsla! Men också väldigt skönt med AC i stugan när det är 40 grader varmt. Annars känner vi att vi smälter in fint i den sydafrikanska livsstilen, och får det bekräftat när alla tilltalar oss på afrikaans. Sydafrikaner, i synnnerhet afrikander ÄLSKAR camping och bushliv. Till det kommer obligatorisk braai och alkoholintag. Gärna Klipdrift, men det kan man vara utan enligt mig. 

Vi åkte upp till Kruger i måndags, alla fem. Det tar oss ca 5,5 timmar att nå gaten som ligger mitt i denna stora park som mäter ungefär två Småland i storlek. Det är en av världens äldsta nationalparker, grundad 1898 och den mest kända i södra Afrika. Vi har bara varit här på en kort endagstur tidigare, men nu är vi här i fem dagar och får en bättre känsla för vad den har att erbjuda. Första natten bodde vi i Talamati, en mindre camp ganska nära Orpen gate. Där är stugorna fina och välutrustade, men annars finns inga faciliteter så man måste ha med all mat och dryck. Campen har ett jättebra vattenhål, och redan första eftermiddagen såg jag lejon, buffel och elefant på samma gång! Dessutom kom en hyena spatserande för att spana in läget. Det var tre lejon, en hane och två honor som närmade sig vattnet. Men då kom buffeln och jagade bort lejonhannen eftersom han ville ha vattenhålet för sig själv. De två lejonhonorna var coolare, men efter ett tag lyckades buffeln få bort även dem. Elefanterna kunde i lugn och ro klunka vatten, i kraft av sin storlek är det inte många andra djur som får dem på flykt.

Efter en något varm natt så klev jag och Alexander upp klockan fyra för att åka på guidad game-drive. Innan vi ens hann ut ur gaten såg Alexander en leopard som smög förbi. Första timmen åkte vi i mörker med strålkastare. väldigt spännande att se djuren i form av lysande ögon i mörkret! Men det var en väldigt lugn gamedrive, inte många djur ute. Det berodde förmodligen på att det var lite busväder med blåst. Det gillar inte djuren, utan då kurar de in sig och gör sig osynliga.

Efter frukost for vi vidare norrut med målet Letaba, en annan av parkens camper, med både stugor och campingplats. Den är betydligt större och har både en rejäl shop och restaurang. Här är vi nu i tre nätter. Man kan säga mycket om Sydafrika och hur det är med vissa saker, men en sak kan de verkligen. De sköter sina parken och campingar på ett utomordentligt sätt! Ordning och reda, trevlig personal och välorganiserat. Allting funkar! Och det är ett förhållandevis billigt sätt att semestra, priserna är satta så att vanliga sydafrikaner skall ha råd att komma hit och uppleva den fantastiska naturen som finns här. Och de älskar som sagt den här typen av liv! 

Patrik älskar att få använding för sin Amarok och även om vägarna i Kruger är väldigt väl underhållna och går att köra med vanlig bil, så är det aldrig fel med en riktig terrängbil :) Och när man kommer lite väl nära elefanterna känns det bra att inte sitta i en liten Polo. Vi har hittills sett mycker buffel, väldigt mycket flodhäst (mitt favoritdjur!) och massor av antiloper av olika slag. 

Vi har också sett en hel del nya fåglar. Patrik har nu sett över 200 olika fåglar i södra afrika (det finns ca 900) och är väldigt nöjd med det. Fågelskådning (birding) är en populär gren här, och det är lätt att bli biten med tanke på alla de fantastiska arter som finns. Det finns listor där de som har sett många tävlar om att komma högt upp och så vidare.  

Elefanter ser man nästan alltid, de är svåra att undvika. Jag tycker de är lite väl stora och att det är lite obehagligt att komma för nära, även om jag vet att det är snälla djur så länge man inte retar upp dem. De är också nyfikna och vill gärna komma nära och undersöka, men sitter man bara still i sin bil är det oftast helt lugnt. Vi såg även några hyenor som fick en ungkarlsflock med impalor på helspänn, men det blev ingen action under tiden vi såg på. Det är förvånansvärt få bilar på vägarna, trots att det är högsäsong i parken. Vi hade förväntat oss mer av trafik-stockning, men nu kan vi köra långa sträckor utan att se ett enda fordon. Skönt. Och det är vidunderligt vackra vidder här.

I år är det torka i hela södra Afrika och det drabbar ju naturligtvis även Kruger. Vattenståndet i floderna är lågt och de flesta vattenhål uttorkade. Nu har de sen en tid också slutat att pumpa vatten till de konstgjorda vattenhål som tidigare funnits överallt i parken. Detta för att återgå till ett mer naturligt ekologiskt system. Det har visat sig att där det funnits konstgjorda vattenhål har djurstammarna vuxit sig stora och det har bidragit till ett onaturligt system, eftersom dessa dammar ofta legat i naturligt väldigt torra miljöer där det inte skall finnas så många djurarter, och det har då inneburit en för stor påfrestning på det ekologiska systemet. I år har regnet uteblivit till stor del, och då blir det natuligtvis extremt torrt. De som drabbas hårdast är gräsätarna, buskar och träd är gröna ändå. Värst är det för flodhästarna som är de som svälter ihjäl först om det inte finns gräs att äta. Även buffeln får det svårt och beståndet i Kruger har därför minskat med ganska många tusen under året. 

Men det här är ju i alla fall naturlig avgång så att säga. Betydligt värre är det med tjuvjägarna som framför allt vill åt noshörningarna. Kruger är hårt drabbat, man förlorar i snitt mer än två noshörningar per dygn. Drygt hälften av alla vilt levande noshörningar finns här, men det är en hård kamp för att skydda dem. I parken patrullerar tjuvskyttejägare, och de tvekar inte att skjuta tjuvjägarna. Det är ofta fattiga personer som ser sin chans att tjäna pengar på att sälja ett horn eller två. Mörkertalet är stort när det gäller hur många som dödas på detta sätt. Många förespråkar legalisering av försäljning av noshörningshorn för att på så sätt få priset att sjunka, så att det inte längre blir lönsamt att riskera livet för ett horn.