Nu har vi levt expat-liv i drygt fem månader. Det är som att leva i en bubbla. Vi bor i en sluten community (visserligen stor) där ungefär hälften av de boende är expats från hela världen. Nästan alla barn går på den internationella amerikanska skolan som ligger 15 minuter bort. Alla handlar i samma affärer och går på samma gym. Många spelar golf och alla brukar äta minst en gång i veckan på golf-restaurangen.
Låter det tråkigt? Inte alls!!! Det är underbart, men annorlunda från vanligt liv hemma i Sverige. Och väldigt olikt det expat-liv vi levde i USA för många år sen. Där var vi en svensk familj som bodde i en liten ort i USA, barnen gick i den lokala skolan och vi hade mestadels amerikanska vänner. Här har vi vänner från precis hela världen, men få sydafrikanska. Det bor också väldigt många svenska familjer här eftersom alla stora svenska företag finns i Johannesburg, ofta med flera svenskar anställda. Så jag umgås med svenskar i princip varje dag. Som nyanländ här var det fantastiskt skönt att träffa andra svenskar som varit här länge och ställts inför samma problem och bekymmer som vi. Och vi fick snabbt tips om både det ena och det andra. När jag åker till skolan träffar jag alltid flera som jag känner och kan ta en kaffe i parents room. Genom barnen träffar vi ännu fler spännande familjer som alla har olika bakgrund och erfarenheter. Patrik blev speciellt nöjd när han träffade Johannes kompis föräldrar från Portugal. De är nämligen från portvins-distriktet :) Och en annan av Johannes kompisar flyttar nu till södra Frankrike, ett ställe som vi älskar att besöka! En underbar familj bara några hus bort kommer från Atlanta.
En av baksidorna med det här livet är att folk flyttar. Jag vet inte hur många avskedskalas vi och barnen varit på under maj och juni. Flera svenska familjer flyttar hem, och speciellt Johannes förlorar några av sina bästa vänner. På skolan har de firat av alla som lämnar. Många tårar fälldes bland föräldrarna och jag kände att jag är så glad att vi kommer tillbaks efter sommaren. Det är sorgligt med farväl, men jag uppskattar alla jag lärt känna. En del familjer har levt det här livet i många år och är vana att bryta upp och flytta till nästa ställe. Men man får vänner över hela världen, det är fantastiskt! Och till hösten kommer nya familjer och nya barn som skall börja skolan.
Nu lämnar vi snart Johannesburg för sommar i Sverige. Och visst skall det bli underbart att komma hem, speciellt att träffa familj och vänner och få ljusa sommarkvällar. Men det är med skräckblandad förtjusning som jag lämnar min nya bubbla. Vi har ju egentligen precis kommit in i livet här, det känns tryggt och skönt att ha vänner runtomkring som lever samma liv. Sverige känns avlägset. Men barnen längtar!! Johannes längtar mest efter kompisar, SL-buss och snabbt internet. Sebbe efter kompisar och svenskt godis. Alexander längtar nog efter allt, framför allt efter det fria liv man som tonåring kan leva i Sverige. Och så ser han fram emot att spela golf på svenska golfbanor!
