Plett is the place to be!

För andra året i rad firar vi före-jul-semester i Plettenberg. Liksom många andra Joburg-bor har vi flytt storstan och begett oss ner till sydkusten för några härliga dagar vid havet. Vi var här samma tid förra året och tyckte det var så bra att vi valde att återvända, men denna gång bilade vi ner istället för att ta flyg och hyrbil. Det är en ganska lång resa från Joburg, ca 12 timmar med bil. Men vägen är bra i stort sett hela vägen, så det är bara att stå på. Vi valde dock en övernattning på vägen ner för att göra det mera görligt. 

Plettenberg Bay är en liten stad på Garden route, den vacka kuststräckan mellan Kapstaden och Port Elizabeth. Och att åka hit i december är som att åka till Båstad eller Visby i juli/augusti. Nu har sydafrikaner sitt långa sommarlov och alla vill till kusten. Och en av de mer fashionabla platserna med fantastiska stränder är Plettenberg Bay, och större delen av gästerna här är nog från Johannesburg. Så vi känner oss snart som sydafrikaner. På jobbet skojar de med Patrik och tycker att han är mer sydafrikansk än de är som både campar och åker till Plett. 

Plett är helt i min smak! Fantastiska stränder, flera kilometer som är förvånansvärt glesbefolkade med tanke på högsäsongen. Vattnet är ljuvligt så här års och vågorna inbjuder till surfning och allmänt vågplaskande. Centrum påminner mycket om en bättre fransk alpby, typ Val d'Isere, med små butiker, caféer och restauranger längs en gata. Man kan bo på hotell, i lägenhet, olika former av guesthouses eller hyra ett stort hus med utsikt över havet. Vi har hittat ett litet guesthouse som ligger ett stenkast från stranden, väster om centrum. Det ägs av ett pensionerat par, ursprungligen från Skottland och är både välskött och väldigt trevligt. Internet fungerar utmärkt, rummen är bekväma och poolen perfekt! Så pojkarna är mycket nöjda och glada :)

Det trevliga med hela Garden route är att det finns så mycket att göra. Förutom alla vatten- och strandaktiviteter finns det flera natur-parker att upptäcka och vandra i, landets bästa golfbanor, båtuthyrningar och kanotleder, äventyrsmöjligheter, shopping mm, mm. Det finns också några mindre vingårdar som är värt ett besök. Så alla kan få sitt lystmäte tillgodosett. Dessutom visade det sig att det finns gott om Pokemons för de i familjen som fortfarande spelar Pokemon Go!

Vi började veckan med att vandra i Robberg Nature reserve. En vandring runt en udde på ca 8 km med fantastisk natur och utsikt över havet. Uppifrån såg vi både hajar, delfiner och jättemånga sälar i det alldeles klara vattnet. Detta är det ända stället i världen där man kan se vithajar från land. Osäker om det var det vi såg, men hammarhaj kunde vi i alla fall identifiera. Dessutom ett rikt fågelliv. Det var en ganska krävande hajk, med klättring i brant terräng på sina ställen, men också strandpromenad där man kunde ta sig ett dopp. I värmen var det mer än skönt! Vi var alla rätt möra efter denna tur så vi åkte raka vägen till ett hamburgerhak för att tanka upp. Efter det somnade jag i en solstol...

Alexander och Patrik tog med golfklubbor och spelade två riktigt bra banor medans vi andra slappade, hoppade i vågorna och bara hade sommarlov! En liten tur till vingårdarna blev det igår. Newstead som vi besökte redan förra året har på ett år blivit så populärt att de sålt slut på flera av sina viner för året redan! Lite av en besvikelse eftersom vi tyckte mycket om deras pinot noir. När vi var där förra året var vi helt ensamma, nu var det trångt på parkeringen. 

Det är nog helt fullbokat den här veckan i Plett, något som framför allt märks på restaurangerna. Det har inte gått att boka i förväg, men de flesta har en del bord som är obokbara. Så vi har åkt lite tidigare till våra favoriter och det har gått bra. Bästa restaurangen i Plett är The Fat Fish. Vi har varit där två kvällar den här veckan och det var fantastiskt gott båda gångerna!  Deras tapas till förrätt kan rekommenderas och sen någon fiskrätt till huvudrätt. 

Idag hyrde vi kanoter och tog en tur på Keurbooms river. Vackert! Stor grön skog på båda sidor, här och där små sand-stränder för strandhugg och varmt och skönt vatten. Vi paddlade, badade och solade. Det var en ganska krävande paddling, speciellt på hemvägen då vi mötte alldeles för många motorbåtar som körde racer på den breda floden. 

Jag hoppas verkligen att jag kommer tillbaks hit, det är ett underbart ställe för kustsemester. Och alla pojkarna har varit nöjda och glada hela veckan, till och med Alexander. Inte ett ord om Nord-Korea den här gången :) 

En helg i Moçambique

Redan innan vi flyttade till Sydafrika hörde vi talas om de fantastiska stränderna i Moçambique. Och nu i helgen var vi där! Några av våra bästa vänner som vi lärt känna här i Johannesburg flyttade till Maputo i juni och när barnen hade ledigt för Thanksgiving passade vi på att åka och hälsa på. Moçambique gränsar till Sydafrika och det tar bara lite drygt fyra timmar till gränsen. Sen är det ca 1,5 timme från gränsen till Maputo.

Afrikanska gränskontroller när man kommer landvägen är ett kapitel för sig. Jag AVSKYR dem (förutom de i Botswana!). Det är stökigt, smutsigt, ofta kö, flera kassor och kontrollstationer man skall igenom för att få ett antal olika stämplar, poliser som vill kolla bagaget... Men det värsta är de som vill ha mutor, och det råkade vi ut för när vi skulle in i Moçambique. Oerfarna av just den här gränsövergången så gick vi på tricket att ta hjälp av en man som lotsade oss igenom. Han ville ju såklart ha lite ersättning för detta och även lika mycket till "chiefen". En annan försökte dessutom lura mig på extra pengar genom att säga att föraren (dvs Patrik) skickat honom, men då var jag i alla fall tillräckligt Afrika-van för att inte gå på det. Suck! Man kan inte bila blåögd och naiv genom Afrika. Dessutom är det olika regler i alla länder angående vad man skall ha för specialutrustning i bilen, skyltar på bilen mm. Allt för att kunna hitta något att kräva pengar för om man blir kontrollerad. Väldigt tröttsamt. De sydafrikanska gränskontrollerna är helt ok, de är bara långsamma och vill se alla papper. Men vi klarade både att ta oss ut ur Sydafrika och in i Moçambique på 40 minuter, vilket var bra eftersom vi hade en tid att passa i Maputo.

Vägen upp till Maputo var riktigt bra, vilket vi inte riktigt vågat hoppats på så det flöt på bra tills vi kom fram till utkanten av staden. Då började myllret och trafiken att hopa sig. Detta är mycket mera Afrika än vi är vana vid från Sydafrika. Med det menar jag folk, gatuförsäljning, tuc-tucs och så fruktansvärt skräpigt. Det var som en soptip! Helt förfärligt och tyvärr ger det mig en bestående bismak även senare. När vi väl var inne i centrum framstod en storstad med lite mer europeisk prägel och stadens läge är ju fantastiskt vid Indiska oceanen. 

I Moçambique pratar man portugisiska och inte så mycket engelska. Landet blev självständigt 1975 och tyvärr följdes det av sexton års inbördeskrig. Fortfarande är det oroligt i landet emellanåt, speciellt uppe i de norra delarna. Det är ett av världens fattigaste länder och man importerar mycket varor, det mesta från Sydafrika. Så det är dyrare i Moçambique, men lönerna är lägre. Landet är hårt drabbat av torka i perioder och starkt beroende av bistånd. 

Klockan 9 var vi framme vid mötesplatsen, Maputos marina. Härligt att se våra portugisiska vänner Cristina och Manuel igen! De hade fixat och ordnat allt, vi bidrog bara med en amobox full med vin :) Tillsammans med all packning åkte vi motorbåt ut i bukten för att ta oss till Santa Maria. Det tog en dryg timme med en snabb och bra båt där alla hade flytväst. När vi närmade oss saktade vi ner för att spana in delfiner som lekte i vattnet. Och sen landade vi på en underbar sandstrand!

Vi hade fått hyra en privat villa över helgen, som låg högst upp på en höjd. Eftersom arbetskraft aldrig är ett problem i Afrika fick vi hjälp med bagage och mat uppför. Sen hade vi två underbara dygn med en makalös utsikt, bra väder, god mat, Indiska oceanen och massor av relax. Patrik och Manuel fågelskådade, barnen fick rums-slappa hur mycket de ville, så alla var nöjda och glada!

Stränderna var verkligen precis så härliga som vi föreställt oss. Oändliga sandstränder med väldigt lite folk. En och annan fiskare, precis som i Madagaskar. Det finns några strand-lodger, men dessa var mycket diskret inlemmade med naturen. Vi hade hört att det skulle finnas en restaurang en bit bort och efter lite traskande fann vi också en strandrestaurang gömd bland växtligheten. Där åt vi lunch två dagar och njöt av färsk fisk och grillade jätteräkor. Och det lokala ölet var tropiskt och läskande! 

Efter drygt två dygn lämnade vi vi detta lilla paradis för att stanna en natt i Maputo. Jätteroligt att uppleva det lokala livet med våra vänner Cristina och Manuel. Vi började med att besöka fiskmarknaden. Inte helt olik Feskekörka till innehållet, även om jag knappt kände igen en enda fisk. Efter lite dividerande på portugisiska köpte vi två lagom stora fiskar av någon lokal sort och också ett dussin riktigt stora jätteräkor. Dessa fick vi iordning-gjorda och uppskurna på plats av en flink fiskarbetare så de skulle vara helt klara att tillagas. Stackars Cristina snubblade och slog sig så illa i knät att hon fick vara stillasittande resten av kvällen. Så Patrik och Manuel tog över köket och gjorde det med bravur! Vilka räkor och vilken fisk!!! Vi är lite svältfödda på skaldjur i Johannesburg eftersom det är så långt till havet. Men nu fick vi vårt lystmäte och morgonen efter åkte Patrik tillbaks till fiskmarknaden och köpte ett dussin räkor till som nu ligger i vår frys för ett senare tillfälle! 

Efter att ha njutit av gästfriheten hos familjen Rocha i ett dygn, bilade vi tillbaks till Johannesburg på söndag morgon. Patrik hade ett plan att hinna till, så vi körde på. Gränsen klarade vi bättre den här gången, men det tog en evig tid att ta sig in i Sydafrika. Nu körde vi i dagsljus hela vägen och kunde njuta av den fantastiska naturen. Vi körde utmed kanten till Krugerparken och det märks att det har regnat i år som det ska. Grönt och frodigt överallt. Otroligt vackert! Förhoppningsvis kan det bli fler turer till Moçambique, för det gav verkligen mersmak.

Sista dagarna i Madagaskar

Sista morgonen i Diego Suarez vaknade vi till strålande sol på stranden i Marena. Tjugo meter till morgondoppet!! Det var bara vi, några kossor och en grupp fiskare som halade in nattens fångst. Helt underbart! Ganska mycket Åhus-känsla faktiskt, men betydligt varmare vatten :) Vi bodde på det enda lilla strandhotellet i Marena, som var som ett litet enkelt guesthouse. En fransk gubbe ägde stället och serverade oss en fransk frukost. De andra gästerna var också franska gubbar.

Undrar om det var såhär Thailand var på 70-talet? Exotiskt med vackra, öde stränder och enkla bungalows? Man har svårt att tro att Madagaskar skulle kunna bli ett nytt Thailand, men de naturliga förutsättningarna finns definitivt. Det här är en av de få resor vi varit på utan att träffa på en enda svensk, inte ens en skandinav! 

Efter frukost var det dags att lämna och vi checkade in på den enkla flygplatsen i Diego Suarez för att åka tillbaks till Antananarivo. Flyget gick två timmar tidigare än planerat, men det är tydligen helt normalt i Madagaskar. De ändrar flygtiderna hela tiden och har man tur blir man informerad innan!

Nu när vi landade i Tana var det vackert väder och många timmar dagsljus kvar, så vi fick en chans att se lite av denna myllrande stad. Trångt, smutsigt, gamla och tyvärr slitna, men vackra byggnader, massor av små gula taxibilar och männiksor, hundar och bilar överallt. Staden är kuperad och har en låg del och en hög del. Högst upp ligger kungen och drottningens palats och längst ner den stora marknaden som säljer det mesta. I kvarteren runtom där vi bodde var det lugnt och man kunde strosa runt på gatorna. Några kvarter bort ligger det finansiella högkvarteret med finansministeriet och riksbank, samt premiärministerns kontor. Fransmännens påverkan på arkitekturen är tydlig.

Middag hade vi bokat på stans bästa resturang, La Varangue. Vilket ställe att avsluta resan på! Inredningen var helt fantastiskt, en samling av allehanda föremål från förra seklets början såsom vackra oljelampor, väggur, kikare, telefoner m.m.. På en vägg i baren hängde en hel samling gamla saxofoner! Mycket dekorativt! Maten smakade utmärkt, liksom den franska champagnen och vinet. 

Hela söndagen gick åt till att resa hem, även om flygtiden till Johannesburg bara är drygt tre timmar. Tre timmar innan avgång skulle vi vara på flygplatsen och att checka in var en helt manuell procedur. Boardingkort och bagagetags skrevs för hand. Så det tog sin lilla tid... Sen visade det sig att vårt flyg var nästan två timmar försenat, så det blev att fördriva tiden på en riktigt tråkig flygplats, där man inte ens kunde få något att äta. Tur vi hade ett litet förråd med torrfoder kvar. Men fina korgar hade de att sälja, så jag köpte på mig ett gäng, alltid något!

Madagaskar har varit ett fantastiskt äventyr och en helt ny upplevelse. Ganska möra landade vi i Joburg som sällan har känts så civiliserat och modernt! Pojkarna har aldrig uttryckt en sån förtjusning över Sydafrika någon gång innan :) Alexander skall aldrig mer sätta sin fot i ett u-land, men talar fortfarande om att t.o.m. Nordkorea måste var bättre än allt annat i Afrika... Han berättar rövarhistorier för sina vänner hemma i Sverige om vilka förfärliga resor hans föräldrar tar med honom på, men gör det med ett leende på läpparna.