Cricket är en social sport. Matcherna är långa (en variant tar fyra dagar!) och man tar med picknick eller köper mat på plats. En del av stadion är en stor grässlänt där man kan lägga ut sin picknickfilt. Vi såg Sydafrika mot Sri Lanka i någon slags vänskapsmatch som ingår i någon form av världsliga (just det här har jag inte riktigt kläm på, får läsa på). I denna världsliga hittar man nästan uteslutande gamla brittisk kolonier, det är ju bara de som spelar cricket. Jag kan inte minnas att jag läst en enda rad på svenska sportsidor om cricket. En vitt hål i den svenska sportjournalistiken helt enkelt. Kanske skall fundera på att fylla ut??
Varken jag eller Patrik hade koll på reglerna och var därför glada att vi gick med några av Patriks väldigt cricketintresserade arbetskamrater. Jag hade bara sett ett och annat slag på TV och aldrig riktigt fått kläm på hur planen ser ut. Den är rund och man springer bara en kort sträcka fram och tillbaka mellan s.k. wickets. Annars är det likt baseball, man skall kasta, slå med ett slagträ så lång som möjligt, ta lyra och bränna. Man räknar poäng i runs, men man får också extra poäng för långa slag (homeruns). Precis som i baseball är det bara innelaget (de som slår) som får poäng. Men byter bara inne-ute-lag en gång under den typ av match som vi såg, dvs det första innelaget samlar ihop sina poäng först och sen gäller det för det andra laget att samla fler poäng för att vinna. Poängen är i storleksordningen 250-300 runs och man är inne tills alla slagmän blivit utebrända (elva stycken) eller när man har spelat 50 overs (omgångar med sex godkända kast). Så det blir många kast under en match. I halvtid är det dinner-break. Många anser säkert att detta är, i likhet med baseboll, en långsam och tråkig sport. Men jag gillar den! Varje kast och slag är ju oerhört spännande. Man vet ju aldrig när det blir en "homerun"! Spelarna är atletiskt snygga, inte stora och biffiga.
Matchen började 13.30 på dagen och jag och Patrik åkte vid 17.30. Då var inte halva matchen klar än! Men det berodde också på att man fick göra ett avbrott på en timme pga en stor bi-svärm som flög in på planen. De försökte först bränna bort bina, men när det inte hjälpte fick de kalla in en biodlare som kom med sina bikakor i en låda för att fånga in dem. Det var verkligen massor av bin! Tydligen dras de till mänskligt svett.
Eftersom vi missade den spännande upplösningen (Sydafrika var favoriter i denna match), slog vi på TV:n när vi kom hem för att se resten. Och man ser ju faktiskt bättre på TV. Nu när jag förstod reglerna var det riktigt roligt att följa. Dessutom ser man spelarna i närbild och det blir lättare att se träff eller miss. En av stjärnorna i det sydafrikanska laget heter Hashim Amla, har indiskt påbrå och ett stort svart skägg. Utanför kunde man köpa stora lösskägg om man är Hashim Amla-fan! Jag ångrade att jag inte köpte ett, tyckte det var ganska skojigt! Cricket ses som den sydafrikanska sporten som är mest blandad. Det finns spelare och supportrar från alla folkgrupper (cricket är jättestort i Indien). Om man går på fotboll är det bara svarta spelare och supportrar och rugby är övervägande en vit sport. Ännu ett starkt skäl att gilla cricket!
