Inga pengar

Det här med pengar och andra betalningsmedel i form av konto- och kreditkort är ett problem. Jag har inga. Kort alltså. Och det verkar lite oklart när jag kommer att få det. Så min man måste ta ut kontanter för att jag skall kunna göra de nödvändigaste inköpen. Känns ju ganska gammalmodigt och högst ovant. Vi som inte ens haft gemensamma bankkonton tidigare...

Min man är här i Sydafrika för att starta upp ett relativt stort finansbolag. Och han är utskickad och betrodd att göra detta av ett av världens största bilföretag. Han samarbetar med en av Sydafrikas största banker. Men han har inte lyckats få ett kreditkort än, varken till sig själv eller till sin fru. Inte heller ett sparkonto, bara ett vanligt konto med ett bankkort som står på honom. Och då har man ändå ganska avancerad online banking här. I Europa kan man få hur många kreditkort som helst och det i en handvändning. But this is Africa... Men med tanke på hur liten andel av befolkningen som har ekonomiska medel tillräckligt för att det skall vara lämpligt att inneha ett kreditkort, så kan man förstå att de är nogranna i sina bakgrundskontroller. Och det gäller även finansbolagschefer. Speciellt om de har utländskt pass och verkar allmänt skumma. Ungefär samma sak gäller mobilabonnemang. Vi får helt enkelt köra med kontantkort, något annat har vi inte lyckats med. Men det funkar det med.

Dessutom tar allting MYCKET längre tid här, ingen verkar ha särskilt bråttom med något. Det får man bara vänja sig vid helt enkelt. Pole-pole som de säger i Kenya. Så jag lever i en relativt spenderlös tillvaro, även om vi just nu löst kort-problemet med att jag helt enkelt förfogar över Patriks kort. Han får klara sig utan. Av säkerhetsskäl så skickar banken automatiskt ett SMS varje gång kortet används. Så man kan inte göra några som helst hemliga inköp ;)

Vad jag gör

När jag berättade att vi skulle flytta hit för att Patrik fått ett nytt jobb här, frågade nästan alla "Vad skall du göra?"

Ja, vad skall jag göra? För man måste ju göra något, eller? Och med något menas något produktivt, inte bara något som får tiden att gå tror jag. En fördel är förstås också om något genererar en inkomst. För man kan ju inte bara vara, ligga vid poolen, spela golf, pärla, läsa läxor, laga mat (nåja, det gör jag ju helst inte som ni vet), handla, dricka kaffe, löpträna, vara på skolan. I alla fall inte om man är svensk. Men det är i alla fall det jag gör just nu. Och så bloggar jag ju lite också :) Och så är jag arbetsgivare (det kanske kan betraktas som något?). För vi har som de flesta andra en maid som sköter hushållssysslorna och det är såklart mitt ansvar att det fungerar. Men städa, tvätta och stryka - det gör jag inte!

Idag gjorde jag i alla fall slag i saken och uppdaterade min titel på LinkedIn. Så numera definierar jag mig som "Independent blogger & bead artist". Tycker själv att det låter helt ok :) Artisteriet har ännu ej återupptagits, men snart hoppas jag att inspirationen kommer krypande. Och då kommer jag att känna att jag har massor av tid till att skapa - underbart!

Men det är verkligen en jättestor omställning att gå från ett krävande och stimulerande heltidsjobb med späckad kalender och dessutom allt hemmajobb, till min nuvarande tillvaro. Får se om jag vänjer mig. I så fall blir det väl svårt att flytta hem igen.

Diamanter

Förra veckan var jag iväg på en utflykt norrut, till gruvan i Cullinan, en av Sydafrikas största diamantgruvor. Världens kanske mest kända diamant hittades här, Cullinandiamanten . Jag visste ingenting om diamantbrytning, men en mycket duktig guide berättade om diamanter, gruvans verksamhet och historia. Spännande! Vi var inte nere i gruvan, men såg det stora gruvhålet, en enorm krater rakt ner i jorden. Guiden berättade att man kommer att hitta diamanter här i flera generationer till, just nu är man nere på 800 m och bryter. I dagarna hittade man en stor blå diamant något som är extremt sällsynt. Det skulle firas under veckan tillsammans med de anställda.

Vi fick också en lektion i hur man slipar diamanter, hur de klassificeras och vilka olika former de har. Och som guiden sa, det ända syftet med en diamant är att den skall glittra. Den har absolut ingen annan funktion ;) Vem gillar inte glitter?? Men när vi mot slutet av turen var inne i diamant-shopen, så tänkte jag att swarrisar glittrar ju de med... och det kan man ha väldigt många av!

Safari i Timbavati

Redan första veckan vi var här åkte vi på safari med bästa resevännerna familjen Samuelsson. Vi tog bilen ca 6 timmar nordöst till en privat game-park, Timbavati som gränsar till Krugerparken. Fantastiska dagar!!! Både safariturer och boende var kanon. Timbavati är ett av väldigt få ställen där det finns vita lejon. Inte lätta att få se, men vi fick!!! Två dagar i rad såg vi de vacka vita lejoninnorna.

Under 3 dagar såg vi alla The Big Five (elefant, buffel, lejon, leopard & noshörning), giraffer, zebror, antiloper av olika slag, flodhäst mm. Och naturligtvis även The Ugly Five; gam, hyena, krokodil, marabou-stork & gnu. Man kan ju verkligen undra varför vår goda choklad har en så ful fågel som symbol...

Fantastisk upplevelse att komma så nära de vilda djuren, under utmärkt guidning. Två gånger blev jag lite skraj; när vi körde rakt igenom en buffelhjord på flera hundra bufflar och när vi i mörkret stötte på en elefanthjord vid vägen som vi behövde passera. Elefanterna var inte helt nöjda med vår närvaro och flaxade med öronen och trumpetade. Då gömde jag mig faktiskt bakom sätet vilket roade rangern väldigt. 

Kolla in filmen som filmmakare Linn gjort från resan http://www.youtube.com/watch?v=jQ1vPHxQLkY !!

Safaris får man inte nog av - jag åker igen när som helst!

Skolan

Idag var det helt omöjligt att få iväg Sebbe till skolan. Det är kämpigt att inte kunna språket. Han tycker om skolan och allt nytt han får lära sig, men tycker såklart att det är jättejobbigt att inte riktigt kunna kommunicera. Det som är bra här är att de är vana att barn kommer från hela världen och att långt ifrån alla kan engelska. Så då försöker de se till att hitta någon som kan samma språk när det är jobbigt. I Sebbes klass går en norsk flicka som det går bra prata och leka med. Och i parallellklassen två svenska barn. Och i tvåan går fler svenska barn som han försöker träffa på rasterna. Men som sagt, idag stannade han hemma. Nya tag på måndag har han lovat.

För de andra två går det mycket lättare eftersom de kan engelska. Johannes kämpar med massor av läxläsning varje kväll. Jag får hjälpa till med matten (jättekul!) och Patrik tar franskan. Han har mycket höga ambitioner, så det kommer att gå hur bra som helst. Johannes går i middle school, vilket innebär att man precis som i high school byter klass beroende på vilket ämne man har. Så han träffar i princip alla som går i sjuan. Jag tror han tycker science är svårast, men i de andra ämnena så är han på ungefär samma nivå som han var hemma. Och så läser han journalistik!

Alexander har glidit in i skolan som om han aldrig gått i något annat än American high school, vad annat var att vänta! Men det är mer läxor än han är van vid och så läser han förstås American history. Först sa de att han var för dålig på franska för att få läsa det, men det löste sig. Han har ju ändå läst det i fyra år hemma.

Till och från skolan åker de skolskjuts, en liten mini-buss som hämtar och lämnar på garage-uppfarten. Det är jättebra verkligen. Trafiken här är hemsk, så jag är glad att slippa ut och köra varje dag. Hem kommer det 15.30, helt slut efter både ansträngningar och värmen. Men de lär sig massor, så det är toppen!

Morgonrunda i löpspåret

Det kändes segt att dra på löpardojjorna i morse, men jag kom faktiskt iväg när jag vinkat av barnen vid skolbussen. Jag är ingen morgonmänniska när det gäller löpning, utan vill gärna vänta till eftermiddagen när jag har kunnat äta bra och kroppen är igång. Men om man inte ger sig iväg tidigt på morgonen här, måste man vänta till kvällen. Annars är det för varmt. Jag håller fortfarande på att vänja mig vid höjden och värmen, så det går inget vidare fort i löpspåret. Men det finns många bra slingor att springa och har man tur så är en och annan sprinkler på så man får lite välbehövlig svalka utmed spåret. Och när man är tillbaks blir det belöning i form av pooldopp!

Det känns i alla fall lyxigt att kunna ägna sig åt löpning och träning vilken tid som helst på dagen. Och hur mycket som helst, även om jag inte kommit riktigt dit än... Min plan är att lägga upp en träningsplan, så att jag inte fuskar. Får se när det blir.

Constitution Hill

Igår gjorde jag den första turen till downtown Johannesburg. Vi var flera stycken som åkte, så jag slapp köra själv. Spännande att komma ner till stan och se lite hur Johannesburg är. Inte helt olikt downtown Detroit eller Atlanta, även om byggnaderna i downtown Atlanta är lägre.

Målet för dagen var ett besök på Constitution Hill, http://www.constitutionhill.org.za, ett före detta fängelse som huserade fångar fram tills att Sydafrika blev en demokrati. Mycket intressant och samtidigt skrämmande. Här fängslades både vita och svarta, men apartheid rådde även inom fängelsets murar, så de svarta fångarna hade det långt värre än de vita. De svarta och färgade hade en del av fängelset och de vita en annan. Fängelsecellerna för de svarta var mycket små och oerhört primitiva, medan de vitas var som hotellrum i jämförelse. De svarta fick få tillgångar i form av filtar och kläder och mindre mat. Få av de fängslade var verkliga brottslingar, alltså vad vi i ett rättssamhälle skulle kalla brottslingar, utan personer som antingen brutit mot raslagarna eller varit med i någon antiapartheid-rörelse som t.ex. ANC. Vanligt var också att man som svart blev arresterad för att inte bära det obligatoriska passet om man t.ex. kom till Johannesburg för att arbeta eller handla. Barn som var med när mamman blev arresterad fick också följa med till fängelset.

Bland de berömda personer som suttit fängslade här kan nämnas Mahatma Gandhi, som också fått en staty i det nuvarande museet, Winnie Mandela och Walter Sisulu. Bland de vita fångarna återfanns flera system-motståndare som fick tillbringa många år här.

Svårt att förstå vad människor kan göra mot varann. Och detta är inte särskilt länge sen.

Nya planteringar

I morse åkte Patrik och Sebastian till trädgårdshandeln och köpte inte mindre än tre nya träd. Citron, aprikos och fikon skall nu förhoppningsvis växa till sig i vår trädgård. Barnen drömmer  om hemmagjord lemonade. Vår trädgård är redan prunkande grön med en blandning av olika sorters palmer och andra tropiska växter i varierande storlekar. Sol är ingen bristvar och den här årstiden kommer rejäla åskskurar som ger ordentligt med bevattning. Och så har vi Wilson som kommer varje lördag och pysslar om trädgården. Och inte ett enda rådjur :) Fåglar finns det däremot gott om och deras sång och läten är en naturlig ljudbakgrund. Väldigt mysigt. Fågelklockan hemifrån passar så naturligt in att vi har svårt att höra när det är hel timme. Undrar om det finns fågelklockor med afrikanska fågelläten?

  

Middagsångest

Och så är det ju det här med maten... flera gånger om dagen måste man äta! Jag visste att detta skulle bli ett problem, och nu har jag ångest redan klockan sju på morgonen över vad jag skall laga till middag. Speciellt som det är fredag och Patrik inte kommer hem. Jag hatar att laga mat! Och att planera mat och handla mat. Men eftersom jag är den som är hemma, är det ju mest praktiskt att jag tar hand om den här biten. Även om jag inte har flyttat till Afrika för att börja laga mat...

Hemma i Sverige löste vi nästan helt detta problem med Linas Matkasse, vilken underbar uppfinning! Alla ingredienser direkt hem till dörren, bara att följa bruksanvisningen och så fick vi jättegoda, nyttiga och varierande middagar. Dessutom var det mest Patrik som lagade maten också... Men jag har faktiskt tagit med alla recepten och i helgen kanske vi hinner gå igenom dem och göra lite inköpslistor. Just nu är det min bästa plan för att hantera middagsproblemet.



Ett annat bra alternativ är golfklubben. 5 minuters promenad till klubbhuset som har en riktigt bra restaurang. Billigt är det också. Och trevligt. Med uteservering och utsikt.

Att flytta långt

Att flytta med en hel familj är ett stort projekt. Det är en omställning rent praktiskt, men framför allt mentalt. Och så är det en administrativ process som heter duga. Men det kanske beror mest på att man har alldeles för mycket prylar som vi har...

När möjligheten att få flytta till Sydafrika dök upp i våras möttes den inte av jubel hos barnen direkt. Men de fick ganska många månader på sig att ställa in sig på förändringen, och efter ett första besök härnere i somras så försvann alla deras tveksamheter. Jag tror det var besöket på skolan som verkligen gjorde att de tänkte om. För mig var det svåraste beslutet att lämna det bästa jobb jag haft i min karriär. Men livet är så mycket mer än jobb och Sverige, så egentligen var det ett helt självklart beslut. Hur många får den här möjligheten? Och inte får man den två gången, så man måste ta den när den dyker upp. Så är det med mycket i livet. Och vi älskar äventyr, alla fem!

Så nu skall vi ta vara på denna fantastiska möjlighet, att bo och leva i en kultur som är långt bort från Sverige i en väldigt spännande del av världen. Förhoppningsvis får vi tillfälle att se oss ordentligt omkring i södra Afrika. Att vi får träffa många nya spännande människor, (och djur!) det vet vi redan!

Sommar

Det är sommar här. Ja, det är det ju visserligen alltid med våra svenska mått mätt ;) Men nu är det riktig högsommar med sydafrikanska mått mätt. Redan efter 2 veckor här, känns vintern uppe i norr märkligt avlägsen. Jag ser på bilderna med snö hemifrån och tänker att det är fel årstid.

Äntligen i Afrika!

Efter nästan nio månader av planering och förberedelser, så är vi äntligen på plats i vårt nya hemland, Sydafrika. Närmare bestämt Johannesburg, Gauteng. För att ha en plats att ventilera och dela med mig av mina erfarenheter, intryck och upplevelser har jag skapat denna blogg. Det kommer att bli smått och stort, vardagstankar och reseberättelser. Och högst personligt.

Så välkommen att följa med!