Idag var det helt omöjligt att få iväg Sebbe till skolan. Det är kämpigt att inte kunna språket. Han tycker om skolan och allt nytt han får lära sig, men tycker såklart att det är jättejobbigt att inte riktigt kunna kommunicera. Det som är bra här är att de är vana att barn kommer från hela världen och att långt ifrån alla kan engelska. Så då försöker de se till att hitta någon som kan samma språk när det är jobbigt. I Sebbes klass går en norsk flicka som det går bra prata och leka med. Och i parallellklassen två svenska barn. Och i tvåan går fler svenska barn som han försöker träffa på rasterna. Men som sagt, idag stannade han hemma. Nya tag på måndag har han lovat.
För de andra två går det mycket lättare eftersom de kan engelska. Johannes kämpar med massor av läxläsning varje kväll. Jag får hjälpa till med matten (jättekul!) och Patrik tar franskan. Han har mycket höga ambitioner, så det kommer att gå hur bra som helst. Johannes går i middle school, vilket innebär att man precis som i high school byter klass beroende på vilket ämne man har. Så han träffar i princip alla som går i sjuan. Jag tror han tycker science är svårast, men i de andra ämnena så är han på ungefär samma nivå som han var hemma. Och så läser han journalistik!
Alexander har glidit in i skolan som om han aldrig gått i något annat än American high school, vad annat var att vänta! Men det är mer läxor än han är van vid och så läser han förstås American history. Först sa de att han var för dålig på franska för att få läsa det, men det löste sig. Han har ju ändå läst det i fyra år hemma.
Till och från skolan åker de skolskjuts, en liten mini-buss som hämtar och lämnar på garage-uppfarten. Det är jättebra verkligen. Trafiken här är hemsk, så jag är glad att slippa ut och köra varje dag. Hem kommer det 15.30, helt slut efter både ansträngningar och värmen. Men de lär sig massor, så det är toppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar