Soweto

I lördags var vi på en tur i Sowete, South Western Townships. Det största och mest välkända townshipet i Johannesburg, som består av flera olika områden. Vi åkte med en fantastisk guide, Philipp, som var pensionerad rektor från en skola i Soweto och som bott 60 år i denna delen av staden. Vilka minnen och upplevelser han hade att dela med sig av!

Soweto är stort, men med sina 4 miljoner invånare (plus minus 1 miljon!), så är det trångt. Min bild innan jag kom dit, var att det mestadels består av små skjul. Men så är det inte, mest är det små-små tegelhus och det är inte ett område utan många olika. De fattigaste är fortfarande s.k. informal settlements med skjul, utan vatten och avlopp. Stora, mer lyxbetonade hus finns också. Ett av världens största sjukhus (sett till antalet bäddar) ligger här och en stor taxi/buss-station där flera miljoner resenärer passerar varje dag. Soweto ligger som man kanske förstår sydväst om själva Johannesburg, alltså inte i själva stan. Så merparten pendlar härifrån till sina jobb. Men hela 40% är arbetslösa. Då förstår man att det kan bli lite oroligt ibland. Vår guide sa dock att det är säkrare i Soweto än down-town Johannesburg.

Vi åkte med en förbokad tur som tog oss förbi Winnie Mandelas hus (hon bor fortfarande där), Nelson Mandelas gamla hus (numera ett litet museum), Desmond Tutus hus, Hector Pieterson museet (Hector var en 13-årig pojke som dödades i ett Sowetoupproret 1976, när man protesterade mot undervisning på Afrikaans), Kliptown med Freedom Square och runt i flera olika delar. Vi åt lunch på en liten lokal restaurang som funnits i 30 år med mycket charm och bra underhålling i form av två musiker som spelade och sjöng på olika afrikanska språk och engelska. Vår guide berättade hela tiden om människorna som bott här, deras kamp och historien runt olika händelser. Mycket intressant! Detta är en del av historien man har så svårt att förstå som svensk. Framför allt för att det inte är särskilt länge sen allt detta skedde.

Vår guide hade varit ett antal gånger i Sverige, på 80-talet och kunde fortfarande uttala alla svenska ortnamn helt korrekt. "Tyvärr hamnade jag alltid i närheten av Jönköping" sa han med ett leende, men hade rest runt i hela södra Sverige.

Vi hann se en hel del av Soweto, men det finns mer, så det blir säkert fler turer hit. Alexander var inte med, men hade samtidigt community service på skolan som hade besök av en skola från just Soweto. De fick hjälp med att lära sig IT, internet-security bl.a. En mycket nyttig erfarenhet för en 16-åring.

Morgonfrid

Tre barn på väg i skolbussen, då börjar min bästa tid på dagen :) De åker redan 6.45, så det är tidig uppstigning som gäller. Men solen är uppe och fåglarna kvittrar, det är underbart. Ibland blir det en löptur när det fortfarande är lite svalt, men för det mesta blir det kaffe och internet-surfing. Så här dags är nämligen uppkopplingen som bäst.

Igår fick jag ett mail från Sebastians lärare att nu har nog vändningen kommit. Underbart att få höra! De hade för första gången fått se hans tänder, eftersom han hade skrattat i klassen :) Och självmant berättat i samlingen om sin helg. I morse gick han iväg med glädje när skolbussen kom!! Jag måste säga att hans klasskamrater har haft ett fantastiskt tålamod med honom, trots hans lite truliga uppsyn. De är alla rara och omhändertagande, även om han inte hängt med i språket. Men nu, redan efter sex veckor pratar han ganska obehindrat med sina kamrater. Det känns jättebra! När vi flyttade till USA tog det Alexander ganska exakt 3 månader innan han öppnade munnen i klassen, men när han väl gjorde det var det med flytande engelska. Men han var 4 år yngre än Sebastian är nu och hade inte spelat en massa spel med engelsk text än. Barn är fantastiska på att lära.

Kapstaden

Kapstaden är naturligtvis ett måste i Sydafrika, denna mytomspunna och omtalade stad där två oceaner möts. Så vi åkte dit, passade på när nu mamma och pappa är här och hälsar på och barnen hade långhelg i skolan. Och vi reste med världens bästa reseplanerare och guide, Patrik Riese :)

Men det började med att Johannes inte kom med som planerat. Det blev lite väl tight med tiden när han skulle komma med bussen från skolresan i fredags. Så han blev helt enkelt kvar i Dainfern, mycket väl omhändertagen av familjen Christensson. Det gick ingen nöd på honom med andra ord, men det resulterade i att storebror surnade till ordentligt. Han ville nämligen också bli kvar hemma... nya kompisar som drar. Ja, ja... han fick se pingviner och Robben Island istället.

Kapstaden är inte som resten av Afrika, det är något alldeles speciellt. Ungefär som New York i USA. Otroligt vackert med Table Mountain i bakgrunden och vatten runt om. Och själva staden och dess omgivningar gav riktiga California-vibbar. "It's not so much in your face as the rest of Africa", som en sydafrikansk kvinna sa till mig innan vi åkte dit. Vi njöt av havsdoften även om det inte blev något dopp i havet. Atlant-vattnet lär vara jättekallt, men Indiska Oceanen varmare. I lördags så tog vi en tur ner på Kaphalvön och stannade för att se de vilda pingvinerna (otroligt söta!) innan vi nådde Cape Point och Cape of Good Hope. Fantastiska platser!!! Så vackert och verkligen must-see. Vi höll visserligen på att fullständigt smälta bort i den ovanliga värmebölja som drabbat Kapstaden just denna helg. Det var uppemot 40 grader och väldigt fuktigt. Hua vad varmt! Det tyckte nog pingvinerna med som stod alldeles stilla i solen och lapade luft.

Både vägen till och från Cape Point bjöd på underbara utsikter, berg och vackra stränder. Vi åkte igenom många charmiga små byar och stannade på en liten krog vid vägen för lunch, där jag också kunde njuta av internet och uppdateringarna i damernas stafett. Det förgyllde ju dagen bara ytterligare!

På lördag kväll åt vi en fantastiskt god middag på Miller's Thumb inne i Kapstaden. Det är en fiskrestaurang där man väljer en fisk från dagens fångst och sen väljer ett av 4-6 sätt som den kan tillagas på. Mycket smakrikt och gott! Och charmig personal och mysig lokal. Miller's Thumb ligger topp-tre på Tripadvisor och det kan man förstå. Rekommenderas varmt!

På söndagen begav vi oss till Robben Island, som också känns som ett måste att besöka åtminstonde en gång när man är i Kapstaden. Vi tog båten från Waterfront. Detta är den mest omtalade delen av centrala Kapstaden med massor av hotell, butiker och resturanger och livligt folkliv. Jag var dock inte så väldigt imponerad. Kändes som att turista i Göteborgs hamn. Men, men... alla är inte uppväxta i en hamnstad. Massor med skräniga måsar var det också.

Båtturen tog 45 minuter och det var svalkande att komma ut på havet. Väl på ön fick vi en guidad rundtur, först runt ön i buss och sen i själva fängelset. Höjdpunkten och den största behållningen var att det var en före detta fånge som var vår guide i fängelset. Så det var ju verkligen på riktigt. Och så såg vi förstås cellen där Mandela satt. 

Från ön hade man en fantastisk vy över Kapstaden från havet. 

Vingårdar då? Jodå, det hann Mr Reiseleiter också klämma in. En liten snabb tur på söndag morgon till Constantia, varifrån Napoleon beställde sitt dessert-vin. Inte alls långt från stan, med fantastiska omgivningar och vinodlingar. Vakten som släppte in oss såg förvånad ut när vi skulle prova vin klockan tio på morgonen och vi hade stället för oss själva. En låda med tolv flaskor är nu förhoppningsvis på väg hem till oss i Johannesburg. Vi tog också en liten sväng till Stellenbosch, efter att ha besökt och klappat de otroligt söta geparderna i Cheetah Outreach men valde att bara beskåda utsikten eftersom det denna dag var jag som körde den något otympliga bussen till hyrbil. Var faktiskt väldigt nöjd med mig själv när jag lyckats manövrera detta fordon med manuell växel på fel sida tillbaks till ett trångt parkeringshus i Waterfront. Sen fick P ta över igen :) 

Det var garanterat inte sista gången vi var i Kapstaden, vi har bara fått en liten första smakbit. Nästa gång hoppas jag att det inte är lika varmt och att vi har en mindre bil att köra runt i!

Skolresa

Idag skickade jag iväg Johannes på hans första CWW. Vedertaget begrepp i internationella skolkretsar; Classroom Without Walls. När man går i sjuan så åker man iväg 5 skoldagar, så han kommer hem först på fredag. Spännande! Turen har gått till någonstans i Drakensbergen, in the middle-of-nowhere. De åkte buss i ca 6 timmar för att komma dit. Trots lite små protester så kunde jag inte låta bli att ta några kort när de alla samlades på skolgården i morse.

Klasskamraterna har berättat alla möjliga historier om dessa skolresor; maten, rummen, insekter och andra kryp mm. Men Johannes tyckte förstås att det var mycket spännande! De mammor som jag har pratat med säger att när ungarna kommer hem kan de äta två pizzor på raken och skulle behöva stoppas i tvättmaskinen... Vi får väl se. Tanken är att vi skall sätta oss på ett plan till Kapstaden direkt när Johannes kommer hem. Om nu inte den Afrikanska trafiken ställer till det, det kan man nämligen aldrig veta. Om så blir fallet har jag säkrat upp med en backup-plan...

Nya vänner

En av de bästa sakerna med att flytta är att man får nya vänner! Ingen gång i vårt liv har vi alla i familjen fått så många nya vänner på så kort tid. Eftersom vi är lite utelämnade i ett land som man inte känner, så har det verkligen gjort starten här oändligt mycket enklare med vänliga, trevliga och hjälpsamma personer i närheten.

Den svenska communityn här är stor och gemenskapen fantastisk. Nästan alla bor i samma område och barnen går på samma skola. Och alla vet precis vilka svårigheter man har som ny, så vi har fått massor av tips och hjälp från de som varit här lite längre. Alla är beredda att hjälpa till och då gör man ju såklart gärna samma sak själv! I fredags fick vi glädjen att passa fina barnen Lindgren, när föräldrarna skulle bort på kvällen. Och fast de inte känt oss mer än ett par veckor, så gick det fin-fint även med övernattning. Och Oskar har varit fantastisk och stöttat Sebastian på skolan när han inte riktigt hittat någon att leka med på rasten. Då har de helt enkelt stämt träff på väg till lekplatsen.

I skolan är alla jätteduktiga på att hjälpa nya elever att finna sig tillrätta. Personalen anstränger sig för att hitta kompisar i samma ålder som pratar samma språk. Och Sebastian har flera små buddies i sin klass som hela tiden ser till att han inte är ensam och försöker hjälpa honom att förstå. I lördags blev han bjuden på födelsedagskalas till en klasskamrat, Emmaus från USA. Jag lämnade honom där och han hade jätteroligt! Det var Lego-tema, helt i hans smak. Och dessutom spelar kompisen schack, och det kan man ju göra på vilket språk som helst :)

Alexander kom hem med ett gäng tjejer i lördags, precis som han brukar göra hemma ;) Två av dem var dessutom svenskar. De hade kommenterat att Alexander hade så trevliga föräldrar (vi hälsade och bjöd på Coca-cola...) - de måste ha träffat på andra sorter tidigare. Golfbilen används som transportmedel i området och är utmärkt att skjutsa kompisar i. Johannes, som ännu inte får köra golfbil använder cykel, vilket hans jämnåriga kompisar också gör. Så de hojjar runt i området på kvällarna. Både Alexander och Johannes har också hittat tennis- och golfkompisar som de spelar med. Och det blir så lätt att träffas och umgås, när alla bor på samma ställe.

Rapport från mataffären

Sydafrika måste vara det bästa landet att bo i om man inte gillar att laga mat. Allt går att köpa färdigt!  Igår blev det grillad kyckling med potatismos eftersom pojkarna var med och valde i affären. Och det var supergott! De kunde ha ätit dubbelt så mycket potatismos. Hela kalaset gick på 55 kronor. Och jag slapp laga mat :) Nästa gång skall jag prova någon av de andra spännande rätterna.

Råvarorna är jättefina här, speciellt bra är förstås frukt och grönt. Men man hittar inte alltid samma sak varje gång man är i affären, allt är efter säsong. Men då smakar det ju desto bättre också! Eftersom det är lite uppochnervända världen här vet jag inte än när det är säsong för olika frukter och så, men jag köper det som ser gott ut. Köttet är också jättefint här, och billigt. Afrikaner älskar kött!

I affären där vi handlar för det mesta finns allt. Och det är som en stor delikatess-affär, med eget bageri och flera manuella diskar. Brödet är gott, och det innehåller förmodligen inga konserveringsmedel alls. Det blir nämligen dåligt efter två dagar. Så då får man handla ofta. Det är väl bra antar jag, förutom att det är tråkigt att handla. Men affären är inspirerande och än så länge är det inget vi inte har hittat. Naturligtvis finns både Abbas kaviar och Wasa knäckebröd. Och Maldon flingsalt, som jag brukar få importera till mina vänner i USA.

Vinavdelningen är välsorterad med sydafrikanska viner i första hand. Det är ju framför allt Patriks avdelning, så vill ni ha vintips läser ni med fördel Puttes Vinspalt. Jag hjälper mest till att prova vinerna.