Tre barn på väg i skolbussen, då börjar min bästa tid på dagen :) De åker redan 6.45, så det är tidig uppstigning som gäller. Men solen är uppe och fåglarna kvittrar, det är underbart. Ibland blir det en löptur när det fortfarande är lite svalt, men för det mesta blir det kaffe och internet-surfing. Så här dags är nämligen uppkopplingen som bäst.
Igår fick jag ett mail från Sebastians lärare att nu har nog vändningen kommit. Underbart att få höra! De hade för första gången fått se hans tänder, eftersom han hade skrattat i klassen :) Och självmant berättat i samlingen om sin helg. I morse gick han iväg med glädje när skolbussen kom!! Jag måste säga att hans klasskamrater har haft ett fantastiskt tålamod med honom, trots hans lite truliga uppsyn. De är alla rara och omhändertagande, även om han inte hängt med i språket. Men nu, redan efter sex veckor pratar han ganska obehindrat med sina kamrater. Det känns jättebra! När vi flyttade till USA tog det Alexander ganska exakt 3 månader innan han öppnade munnen i klassen, men när han väl gjorde det var det med flytande engelska. Men han var 4 år yngre än Sebastian är nu och hade inte spelat en massa spel med engelsk text än. Barn är fantastiska på att lära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar