Namibia är 2 gånger större än Sverige, men har bara 2 miljoner invånare. Så det är glest, minst sagt. Och mycket öken. Igår bilade vi från Windhoek söderut till ett litet ställe som heter Solitaire. Strax utanför WIndhoek började grusvägen. Det finns inte underlag tillräckligt för att asfaltera vägarna här så det mesta är grusväg. Men bred och fin och väl underhållen. Det kändes som att vi hade hela vägen för oss själva! Vi såg knappt en handfull andra fordon på vägen hit. Men vilken vacker natur! Svårt att beskriva, men bergigt och vidunderligt! Torrt som snus överallt. Efter ca 3 timmar kom vi fram till Solitaire. Det är bara några hus och en bensinmack ute i öknen. Och så vårt guesthouse som är ett mycket charmigt ställe dit flera gäster hade hittat. Vi hade ett helt hus för oss själva. Till Sebbes förtjusning är stället fullt av husdjur; hundar, påfåglar, en papegoja, änder och några oryx.
Den stora attraktionen här är natinalparken Namib Naukluft. Det består av enorma sanddynor med vacker röd sand som de flesta sett på fotografier härifrån. Och vackert är det! I parken såg vi strutsar, oryxar, en shakal och springbok. Men inte en droppe vatten. Och massor, massor av sand. Vi besteg en sanddyn vilket var ganska mastigt. Sebbe fick hela fickorna fulla på vägen ner :)
Idag går färden vidare norrut, mot kuststaden Swakopmund. Skall bli härligt att se havet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar