Trafik

Trafiken är en av Johannesburgs sämsta sidor. Köerna på morgonen när alla skall till jobbet är värre än Essingeleden i rusning. Därför väljer många att åka tidigt till jobbet, gärna före fem. Enligt mig är det mitt i natten. Sen är det naturligtvis samma sak när man skall hem, så därför blir det ofta långa dagar för de som pendlar en bit. Patrik kan sitta 3, ibland 4 timmar i bil samma dag om han har otur. För det är ju inte heller ovanligt med stopp pga olyckor. De så kallade taxi, minibussarna som är det allmänna transportmedlet för många, kör inte alltid som man förväntar sig. Om det finns en ledig väggren eller dylikt tar de naturligtvis den. Och svänger ofta, eller alltid ut framför övrig trafik. Det vänjer man sig vid. 

Sen är det alla vägbyggen. Specielllt där vi bor. Här har de byggt på en förbättring och breddning av den stora vägen utanför vårt område i snart två år. Det har inte hänt nämnvärt mycket under tiden vi varit här. Man gör nästan klart en liten snutt här och en liten snutt där. Någon form av projektledning av bygget har varit svårt att se. Vi är några stycken som gärna själva hade styrt upp arbetet lite... Arbetskraft finns det annars gott om, men alla vet nog inte riktigt sin roll. Den tydligaste är kanske personen som får stå och hålla den röda flaggan som visar för trafikanterna att det är ett vägbygge på gång. I Sverige har vi valt att sätta upp skyltar, men det ger ju å andra sidan färre arbetstillfällen. 

Detta var status fram till alldeles nyss! Nu har vi snart två och tre filer på vår huvudväg som går både neråt stan och till skolan. Varje gång jag svänger ut på William Nicol tror jag knappt mina ögon. Barnens buss kan nu åter komma i vanlig tid utan att de kommer försent. Och de tappra trafikdirigenterna som står i alla korsningar har nu massor av filer att hålla reda på. Risktillägg tror jag inte att de har. Förhoppningsvis kommer det även icke-levande trafikljus snart. Men då förlorar de ju å andra sidan jobbet.