Påsksafari

Vi älskar safari! Det är enligt mig det bästa Sydafrika har att erbjuda och att åka ett par dagar till en safarilodge tycker jag är den ultimata semesterresan. Det är en underbar kombination av äventyr, djur och natur, lyxliv och avkoppling. Nu över påsk så tog vi åter chansen när vi har Alexander och en familj på besök från Sverige. Vi valde att åka tillbaks till Tau i Madikwe där vi var i julas eftersom vi alla trivdes så bra där. Det passade alla åldrar och smaker, härligt boende vid ett vattenhål, jättetrevlig personal och mycket bra rangers.

Personalen hälsade oss välkommen tillbaka och det första som mötte oss var en hjord elefanter, säkert 30 stycken som var och drack vid vattenhålet. Det var betydligt torrare nu än i julas så många djur samlades utanför lodgen för beskådande. Underbart! Och vilka game-drives vi fick uppleva! Under fyra turer fick vi se alla big five, leoparden fångade vi in med hjälp av strålkastaren sista kvällen när vi var på väg tillbaks. Men höjdpunkten var ändå att vi nu äntligen fick se wild dogs! Sju stycken som hör till samma pack. Madikwe är en av få parker som har vilda wild dogs och tyvärr hade den ena packen struktit med i rabies sen i julas. I julas var vi iväg på en vild wild dogs jakt som tyvärr slutade med intet (förutom en riktigt off road resa genom nästan oegenomtränglig terrräng), men denna gång var vår ranger listig och gav sig iväg före alla andra när han hörde att de spårat hundarna i en annan del av parken. Fantastiskt! Vi såg också den sällsynta svarta noshörningen och massor av annat. Till exempel en ca femtio år gammal leopradsköldpadda och en golden orb web spider. Och som på alla turer lärde vi oss massor av nya spännande saker om djuren och naturen de lever i. Som t.ex. att ett överlevnadstrick är att krama ur vatten ur elefantdynga och dricka det. Helt safe enligt vår guide. Men vi provade inte... 

                                       

Vi råkade naturligtvis även ut för punktering, inte så ovanligt i bushen. Den här gången hände det precis bredvid en stor elefanthanne, som nyfiket kom fram och nästan nosade på oss i bilen. Jag vågade inte riktigt titta utan kröp ner lite bakom sätet. Resten av sällskapet tycket mest att det var en extra spännande krydda. När han traskat bort ett hundratal meter vågade vi gå ur och byta däcket och samtidigt passa på att ta en kvällsdrink :) Elefanten stod kvar en bit bort och bevakade det hela, men kom inte närmare igen.

Sebbes dröm är att bli game ranger när han blir stor, så för honom är det en dröm att åka på safari. Han stoltserar gärna med sina kunskaper och insuper all ny information. Patrik är inte heller så dålig, efter två turer i Madikwe börjar han nu känna igen vägarna och vet vart vi åker. Han har också kodat av kodnamnen på djuren som guiderna använder på radion för att gästerna inte skall förstå vad vi letar efter. Tau betyder t.ex. lejon och dinari buffel.

Patrik har även ett nyväckt intresse för fåglar och är nu uppe i 156 sydafrikanska fåglar. Det finns 900. 

Varje gång vi lämnar vildmarken med alla djuren känner jag ett visst vemod. Det är så fantastiskt att få vara i denna miljö, långt från storstan, alla bilar, skräpiga gator och annat. Det är liksom en underbar bubbla där man känner att man är del av det naturliga sammanhanget. Jag förstår de som trivs med detta jobb. Men efter två morgnar med tidig väckning, så var det skönt att sova hemma i natt, ända till klockan sex då det åter var dags för vardag med skola och annat.