Ny blog från Mumbai!

Tack för att ni läst min Afrika-blogg!!!

Numera hittar ni mig här http://storiesfrommumbai.blogspot.se . Välkomna att följa med på äventyr i Indien!

Höst och avslut

Hösten har kommit sen länge till Dainfern. Det betyder kalla nätter och soliga dagar. Riese guesthouse är stängt sen ett tag tillbaks och poolen har fått på vinternätet. Och nu är vår tid i underbara Sydafrika snart slut. 3,5 år har vi haft förmånen att få bo och leva här i solen, men nu är det dags att packa ihop och dra vidare.

I snart två månader har vi hållit på med flyttförberedelser, vilket har känts som ett heltidsjobb. Roligare kan man ha, men det måste ju göras. Det positiva är att man får ett bra tillfälle att göra en ordentlig utrensning. Vi har sålt, skänkt och slängt saker i massor. Jätteskönt!!! Och så har vi skickat ett flyttlass hem till Sverige. Nästa ställe blir lite mindre och framför allt blir det ingen trädgård med pool :(  Sen är det ju också alla avslut. Både rent praktiska (de sköter Patrik) och sociala. Igår var jag på keramiken för sista gången. Och bjöd på egengjord prinsesstårta! Jag är så glad att jag upptäckt lerans värld! Keramik kommer jag absolut att fortsätta med. 

Gästhuset var i princip fullbokat från jul till slutet på mars. Med tanke på antalet återvändande gäster, måste betyget vara gott. Men jag misstänker att det framför allt är det underbara klimatet och äventyren i Sydafrika som lockar ;) Men som sagt, nu har vi slagit igen portarna och kanske, kanske öppnar vi upp igen någon annanstans i världen... 

Jag och pojkarna räknar dagarna tills vi får åka hem till Sverige. Den här tiden på året längtar vi så till Värmdö, ljusa kvällar och alla vänner hemma. Och sommarlov förstås! Skolan är i princip över, bara tre skoldagar återstår. Både jag och pojkarna har varit på föreläsningar om att flytta och byta miljö. De flesta här gör ju det och skolan är van vid transitions, både in och ut. Det känns tryggt. Skolan här är fantastisk och kanske det som varit allra bäst med att bo här. Vi är glada att nästa skola också blir en amerikansk, internationell skola så mycket i skolväg kommer att vara sig likt för pojkarna.

Nu återstår bara det sista av packningen, flyttgubbarna och gummorna kommer på måndag, och skolavslutning. Men innan dess skall jag och Patrik lyxa till det med en sista kväll och natt på Mosaik och hotell Orient. Det är Sydafrikas kanske bästa restaurang som ligger in the middle of nowhere på väg mot Pretoria. Det blir ett perfekt avslut! 

Tack Sydafrika för allt! På återseende!

Paternoster

Efter två dagar lämnar vi snart denna lilla vackra ort som heter Paternoster. Vi kom hit i söndags, efter att ha flugit till Kapstaden och kört norrut, knappt två timmar. Denna lilla ort vid Atlantkusten är som en sömnig liten håla vid världens ände. Norr om Paternoster finns nästan ingenting, och runtomkring är det halvöken och väldigt tomt. Men oj vad vackert! Längs med stranden ligger enbart vita hus som för tankarna till Grekland. Havet har varit spegelblankt sen vi kom hit och det ser förrädande lockande ut att kasta sig i. Men ack vad man kan bedra sig! Atlanten är svin-kall, max 15 grader. Men de dagar vi varit här har det varit enorm värmebölja med temperaturer uppåt 38 grader, så dopp i havet har helt enkelt varit nödvändigt! Men snabbt i och snabbt upp igen. Konstigt att havet kan vara så kallt när luften är så varm. 

Paternoster är en liten semesteridyll som har sin högsäsong i augusti-september när det är vår och alla blommorna slår ut. Det lär vara otroligt vackert häromkring då. Det finns flera nationalparker runtom med vidsträckta herdar som är ett helt blomsterhav på våren. Det är förstås vackert nu också, men vi fick istället koncentrera oss på det rika fågellivet. Patrik har identifierat för honom flera nya fåglar, så han är nöjd! Jag gissar att många åker hit upp från Kapstaden över helgen, mer än två-tre dagar stannar man inte här. Det är helt enkelt för sömnigt och för kallt vatten. Många av de bästa restaurangerna är stängda sön-ons. Men vi var på en jättebra restaurang igår kväll, Gaaitjie, som ligger nere på stranden. Det kom in ett åskoväder under kvällen igår, så inramningen på uteserveringen blev härligt dramatisk. 

Nu packar vi in oss i hyrbilen och kör söderut, tillbaks till Kapstaden. Det är fortfarande otroligt varmt, så kanske får vi börja med att åka ut till stranden. Om det inte blir några omvägar till vingårdar på vägen, pojkarna är särskilt intresserade av det ;) Imorgon har vi i alla fall tänkt att äntligen bestiga Table Mountain. 

Ny favoritsport

Sen i lördags har jag en ny favoritsport - cricket! Efter tre år i Sydafrika var vi äntligen på en match på den anrika stadion Wanderes i Johannesburg. Jag hade väl egentligen inga förhoppningar om själva spelet utan såg mest fram emot evenemanget och allt runtomkring. Det var Pink game, en tradition att varje år spela en match till förmån för Cancerfonden och för att medvetandegöra bröstcancer specifikt, och stadion var fullsatt. Så vi var tillsagda att ha rosa kläder på oss, vilket gjorde att Patrik gjorde en särskild shoppingtur för att inhandla en rosa piké. Mycket snygg! De flesta åskådare hade verkligen anammat temat och det var rosa högt och lågt, peruker, tyllkjolar, byggarbetshjälmar, hår- och kroppsspray, m.m.. Men bäst av allt, de sydafrikanska spelarna hade helt rosa dräkter, en slags pyjamasliknande dräkt med långa byxor och tröja. 

Cricket är en social sport. Matcherna är långa (en variant tar fyra dagar!) och man tar med picknick eller  köper mat på plats. En del av stadion är en stor grässlänt där man kan lägga ut sin picknickfilt. Vi såg Sydafrika mot Sri Lanka i någon slags vänskapsmatch som ingår i någon form av världsliga (just det här har jag inte riktigt kläm på, får läsa på). I denna världsliga hittar man nästan uteslutande gamla brittisk kolonier, det är ju bara de som spelar cricket. Jag kan inte minnas att jag läst en enda rad på svenska sportsidor om cricket. En vitt hål i den svenska sportjournalistiken helt enkelt. Kanske skall fundera på att fylla ut?? 

Varken jag eller Patrik hade koll på reglerna och var därför glada att vi gick med några av Patriks väldigt cricketintresserade arbetskamrater. Jag hade bara sett ett och annat slag på TV och aldrig riktigt fått kläm på hur planen ser ut. Den är rund och man springer bara en kort sträcka fram och tillbaka mellan s.k. wickets. Annars är det likt baseball, man skall kasta, slå med ett slagträ så lång som möjligt, ta lyra och bränna. Man räknar poäng i runs, men man får också extra poäng för långa slag (homeruns). Precis som i baseball är det bara innelaget (de som slår) som får poäng. Men byter bara inne-ute-lag en gång under den typ av match som vi såg, dvs det första innelaget samlar ihop sina poäng först och sen gäller det för det andra laget att samla fler poäng för att vinna. Poängen är i storleksordningen 250-300 runs och man är inne tills alla slagmän blivit utebrända (elva stycken) eller när man har spelat 50 overs (omgångar med sex godkända kast). Så det blir många kast under en match. I halvtid är det dinner-break. Många anser säkert att detta är, i likhet med baseboll, en långsam och tråkig sport. Men jag gillar den! Varje kast och slag är ju oerhört spännande. Man vet ju aldrig när det blir en "homerun"! Spelarna är atletiskt snygga, inte stora och biffiga. 

Matchen började 13.30 på dagen och jag och Patrik åkte vid 17.30. Då var inte halva matchen klar än! Men det berodde också på att man fick göra ett avbrott på en timme pga en stor bi-svärm som flög in på planen. De försökte först bränna bort bina, men när det inte hjälpte fick de kalla in en biodlare som kom med sina bikakor i en låda för att fånga in dem. Det var verkligen massor av bin! Tydligen dras de till mänskligt svett. 

Eftersom vi missade den spännande upplösningen (Sydafrika var favoriter i denna match), slog vi på TV:n när vi kom hem för att se resten. Och man ser ju faktiskt bättre på TV. Nu när jag förstod reglerna var det riktigt roligt att följa. Dessutom ser man spelarna i närbild och det blir lättare att se träff eller miss. En av stjärnorna i det sydafrikanska laget heter Hashim Amla, har indiskt påbrå och ett stort svart skägg. Utanför kunde man köpa stora lösskägg om man är Hashim Amla-fan! Jag ångrade att jag inte köpte ett, tyckte det var ganska skojigt! Cricket ses som den sydafrikanska sporten som är mest blandad. Det finns spelare och supportrar från alla folkgrupper (cricket är jättestort i Indien). Om man går på fotboll är det bara svarta spelare och supportrar och rugby är övervägande en vit sport. Ännu ett starkt skäl att gilla cricket! 

Sämsta expat-frun i världen

Jag måste vara den sämsta expat-frun, eller trailing spouse, i världen. Utan konkurrens. Idag tillbringade jag min dag med att först gå på ett underbart yoga-pass för att sen ta en tur ner till Johannesburg för att shoppa runt lite bland de trevliga tygaffärerna tillsammans med en väninna. Vi passade även på att ta en tur till Maboneng, ett av de uppfräschade och mer moderna områdena nere i stan med trevliga restauranger, caféer, mysiga butiker mm. Alexandra som var med är hemtam i området, men jag har bara varit där en gång förut. Hur mysigt och trevligt som helst. 

När jag kom hem framåt fyratiden var jag helt slut, så det blev ett snabbt dopp i poolen och sen somnade jag på soffan. När jag vaknade till liv igen så hade Patrik kommit hem och stod i köket och lagade middag! Han hade dessutom köpt en bukett rosor!!! Och handlat på vägen hem. Medans jag bara ägnat mig åt mig själv och inte bidragit alls till hushållet och allt som hör en familj till. Jag var inte hemma när barnen kom från skolan, jag hade inte packat några lunch-matsäckar, jag hade inte handlat mat eller bokat klipptid till sonen. När jag konstaterade detta faktum så frågade jag Patrik om han verkligen vill släpa runt mig som medföljande i världen. Då svarade han att det går ju bra när vi är i länder där man kan få hjälp med allt hemarbete... Ha, ha!! Ja, det är nog tur för jag är helt oförbätterlig. Tänk om vi kunde hitta ett land där man även kan få hjälp med att handla och laga mat. Det skulle ju vara perfekt!

Plett is the place to be!

För andra året i rad firar vi före-jul-semester i Plettenberg. Liksom många andra Joburg-bor har vi flytt storstan och begett oss ner till sydkusten för några härliga dagar vid havet. Vi var här samma tid förra året och tyckte det var så bra att vi valde att återvända, men denna gång bilade vi ner istället för att ta flyg och hyrbil. Det är en ganska lång resa från Joburg, ca 12 timmar med bil. Men vägen är bra i stort sett hela vägen, så det är bara att stå på. Vi valde dock en övernattning på vägen ner för att göra det mera görligt. 

Plettenberg Bay är en liten stad på Garden route, den vacka kuststräckan mellan Kapstaden och Port Elizabeth. Och att åka hit i december är som att åka till Båstad eller Visby i juli/augusti. Nu har sydafrikaner sitt långa sommarlov och alla vill till kusten. Och en av de mer fashionabla platserna med fantastiska stränder är Plettenberg Bay, och större delen av gästerna här är nog från Johannesburg. Så vi känner oss snart som sydafrikaner. På jobbet skojar de med Patrik och tycker att han är mer sydafrikansk än de är som både campar och åker till Plett. 

Plett är helt i min smak! Fantastiska stränder, flera kilometer som är förvånansvärt glesbefolkade med tanke på högsäsongen. Vattnet är ljuvligt så här års och vågorna inbjuder till surfning och allmänt vågplaskande. Centrum påminner mycket om en bättre fransk alpby, typ Val d'Isere, med små butiker, caféer och restauranger längs en gata. Man kan bo på hotell, i lägenhet, olika former av guesthouses eller hyra ett stort hus med utsikt över havet. Vi har hittat ett litet guesthouse som ligger ett stenkast från stranden, väster om centrum. Det ägs av ett pensionerat par, ursprungligen från Skottland och är både välskött och väldigt trevligt. Internet fungerar utmärkt, rummen är bekväma och poolen perfekt! Så pojkarna är mycket nöjda och glada :)

Det trevliga med hela Garden route är att det finns så mycket att göra. Förutom alla vatten- och strandaktiviteter finns det flera natur-parker att upptäcka och vandra i, landets bästa golfbanor, båtuthyrningar och kanotleder, äventyrsmöjligheter, shopping mm, mm. Det finns också några mindre vingårdar som är värt ett besök. Så alla kan få sitt lystmäte tillgodosett. Dessutom visade det sig att det finns gott om Pokemons för de i familjen som fortfarande spelar Pokemon Go!

Vi började veckan med att vandra i Robberg Nature reserve. En vandring runt en udde på ca 8 km med fantastisk natur och utsikt över havet. Uppifrån såg vi både hajar, delfiner och jättemånga sälar i det alldeles klara vattnet. Detta är det ända stället i världen där man kan se vithajar från land. Osäker om det var det vi såg, men hammarhaj kunde vi i alla fall identifiera. Dessutom ett rikt fågelliv. Det var en ganska krävande hajk, med klättring i brant terräng på sina ställen, men också strandpromenad där man kunde ta sig ett dopp. I värmen var det mer än skönt! Vi var alla rätt möra efter denna tur så vi åkte raka vägen till ett hamburgerhak för att tanka upp. Efter det somnade jag i en solstol...

Alexander och Patrik tog med golfklubbor och spelade två riktigt bra banor medans vi andra slappade, hoppade i vågorna och bara hade sommarlov! En liten tur till vingårdarna blev det igår. Newstead som vi besökte redan förra året har på ett år blivit så populärt att de sålt slut på flera av sina viner för året redan! Lite av en besvikelse eftersom vi tyckte mycket om deras pinot noir. När vi var där förra året var vi helt ensamma, nu var det trångt på parkeringen. 

Det är nog helt fullbokat den här veckan i Plett, något som framför allt märks på restaurangerna. Det har inte gått att boka i förväg, men de flesta har en del bord som är obokbara. Så vi har åkt lite tidigare till våra favoriter och det har gått bra. Bästa restaurangen i Plett är The Fat Fish. Vi har varit där två kvällar den här veckan och det var fantastiskt gott båda gångerna!  Deras tapas till förrätt kan rekommenderas och sen någon fiskrätt till huvudrätt. 

Idag hyrde vi kanoter och tog en tur på Keurbooms river. Vackert! Stor grön skog på båda sidor, här och där små sand-stränder för strandhugg och varmt och skönt vatten. Vi paddlade, badade och solade. Det var en ganska krävande paddling, speciellt på hemvägen då vi mötte alldeles för många motorbåtar som körde racer på den breda floden. 

Jag hoppas verkligen att jag kommer tillbaks hit, det är ett underbart ställe för kustsemester. Och alla pojkarna har varit nöjda och glada hela veckan, till och med Alexander. Inte ett ord om Nord-Korea den här gången :) 

En helg i Moçambique

Redan innan vi flyttade till Sydafrika hörde vi talas om de fantastiska stränderna i Moçambique. Och nu i helgen var vi där! Några av våra bästa vänner som vi lärt känna här i Johannesburg flyttade till Maputo i juni och när barnen hade ledigt för Thanksgiving passade vi på att åka och hälsa på. Moçambique gränsar till Sydafrika och det tar bara lite drygt fyra timmar till gränsen. Sen är det ca 1,5 timme från gränsen till Maputo.

Afrikanska gränskontroller när man kommer landvägen är ett kapitel för sig. Jag AVSKYR dem (förutom de i Botswana!). Det är stökigt, smutsigt, ofta kö, flera kassor och kontrollstationer man skall igenom för att få ett antal olika stämplar, poliser som vill kolla bagaget... Men det värsta är de som vill ha mutor, och det råkade vi ut för när vi skulle in i Moçambique. Oerfarna av just den här gränsövergången så gick vi på tricket att ta hjälp av en man som lotsade oss igenom. Han ville ju såklart ha lite ersättning för detta och även lika mycket till "chiefen". En annan försökte dessutom lura mig på extra pengar genom att säga att föraren (dvs Patrik) skickat honom, men då var jag i alla fall tillräckligt Afrika-van för att inte gå på det. Suck! Man kan inte bila blåögd och naiv genom Afrika. Dessutom är det olika regler i alla länder angående vad man skall ha för specialutrustning i bilen, skyltar på bilen mm. Allt för att kunna hitta något att kräva pengar för om man blir kontrollerad. Väldigt tröttsamt. De sydafrikanska gränskontrollerna är helt ok, de är bara långsamma och vill se alla papper. Men vi klarade både att ta oss ut ur Sydafrika och in i Moçambique på 40 minuter, vilket var bra eftersom vi hade en tid att passa i Maputo.

Vägen upp till Maputo var riktigt bra, vilket vi inte riktigt vågat hoppats på så det flöt på bra tills vi kom fram till utkanten av staden. Då började myllret och trafiken att hopa sig. Detta är mycket mera Afrika än vi är vana vid från Sydafrika. Med det menar jag folk, gatuförsäljning, tuc-tucs och så fruktansvärt skräpigt. Det var som en soptip! Helt förfärligt och tyvärr ger det mig en bestående bismak även senare. När vi väl var inne i centrum framstod en storstad med lite mer europeisk prägel och stadens läge är ju fantastiskt vid Indiska oceanen. 

I Moçambique pratar man portugisiska och inte så mycket engelska. Landet blev självständigt 1975 och tyvärr följdes det av sexton års inbördeskrig. Fortfarande är det oroligt i landet emellanåt, speciellt uppe i de norra delarna. Det är ett av världens fattigaste länder och man importerar mycket varor, det mesta från Sydafrika. Så det är dyrare i Moçambique, men lönerna är lägre. Landet är hårt drabbat av torka i perioder och starkt beroende av bistånd. 

Klockan 9 var vi framme vid mötesplatsen, Maputos marina. Härligt att se våra portugisiska vänner Cristina och Manuel igen! De hade fixat och ordnat allt, vi bidrog bara med en amobox full med vin :) Tillsammans med all packning åkte vi motorbåt ut i bukten för att ta oss till Santa Maria. Det tog en dryg timme med en snabb och bra båt där alla hade flytväst. När vi närmade oss saktade vi ner för att spana in delfiner som lekte i vattnet. Och sen landade vi på en underbar sandstrand!

Vi hade fått hyra en privat villa över helgen, som låg högst upp på en höjd. Eftersom arbetskraft aldrig är ett problem i Afrika fick vi hjälp med bagage och mat uppför. Sen hade vi två underbara dygn med en makalös utsikt, bra väder, god mat, Indiska oceanen och massor av relax. Patrik och Manuel fågelskådade, barnen fick rums-slappa hur mycket de ville, så alla var nöjda och glada!

Stränderna var verkligen precis så härliga som vi föreställt oss. Oändliga sandstränder med väldigt lite folk. En och annan fiskare, precis som i Madagaskar. Det finns några strand-lodger, men dessa var mycket diskret inlemmade med naturen. Vi hade hört att det skulle finnas en restaurang en bit bort och efter lite traskande fann vi också en strandrestaurang gömd bland växtligheten. Där åt vi lunch två dagar och njöt av färsk fisk och grillade jätteräkor. Och det lokala ölet var tropiskt och läskande! 

Efter drygt två dygn lämnade vi vi detta lilla paradis för att stanna en natt i Maputo. Jätteroligt att uppleva det lokala livet med våra vänner Cristina och Manuel. Vi började med att besöka fiskmarknaden. Inte helt olik Feskekörka till innehållet, även om jag knappt kände igen en enda fisk. Efter lite dividerande på portugisiska köpte vi två lagom stora fiskar av någon lokal sort och också ett dussin riktigt stora jätteräkor. Dessa fick vi iordning-gjorda och uppskurna på plats av en flink fiskarbetare så de skulle vara helt klara att tillagas. Stackars Cristina snubblade och slog sig så illa i knät att hon fick vara stillasittande resten av kvällen. Så Patrik och Manuel tog över köket och gjorde det med bravur! Vilka räkor och vilken fisk!!! Vi är lite svältfödda på skaldjur i Johannesburg eftersom det är så långt till havet. Men nu fick vi vårt lystmäte och morgonen efter åkte Patrik tillbaks till fiskmarknaden och köpte ett dussin räkor till som nu ligger i vår frys för ett senare tillfälle! 

Efter att ha njutit av gästfriheten hos familjen Rocha i ett dygn, bilade vi tillbaks till Johannesburg på söndag morgon. Patrik hade ett plan att hinna till, så vi körde på. Gränsen klarade vi bättre den här gången, men det tog en evig tid att ta sig in i Sydafrika. Nu körde vi i dagsljus hela vägen och kunde njuta av den fantastiska naturen. Vi körde utmed kanten till Krugerparken och det märks att det har regnat i år som det ska. Grönt och frodigt överallt. Otroligt vackert! Förhoppningsvis kan det bli fler turer till Moçambique, för det gav verkligen mersmak.