Trafikpolisen

Idag blev jag stoppad av polisen i en fartkontroll. Helt i sin ordning eftersom jag körde alldeles för fort inspirerad av vår nya fina autostrada med fem filer. Inte så bra, men så var det och jag hade lite bråttom till ett möte på skolan. 

Eftersom det har varit mycket poliser ute den senaste tiden hade jag faktiskt lagt ner mitt pass i väskan, så jag blev inte så stressad. Jag erkände mitt misstag och beklagade att det skett och såg förhoppningsvis lagom ångerfull ut. Då bad polisen om mitt trafikregisternummer. Det har jag inget sa jag sanningsenligt. Ja men det måste man, annars kan jag inte ställa ut böter. Men, sa jag, jag har blivit informerad av en annan poliskonstapel att man antingen behöver ett sånt nummer eller så måste man ha passet tillhands tillsammans med körkortet. Det skedde nämligen en gång när Patrik blev stoppad utanför flygplatsen och inte hade passet med sig. Då fick vi en mindre föreläsning om vad som gällde. Men dagens polisman fortsatte hävda att alla behöver ha ett trafikregisternummer om man skall kunna få böter utställda på plats. Jag är hemskt ledsen, sa jag, men då har jag blivit felinformerad av polisen nere vid flygplatsen. Jaha, men det är ett annat polisdistrikt och där gäller naturligtvis andra regler. Så kan det ju inte vara sa jag, men hur gör vi nu? Ja, det här blir ju väldigt jobbigt för både dig och mig. Nu måste vi åka till polisstationen i Midrand så att du kan betala böterna direkt där. Har du tid med det? Nej, jag har ett möte om 4 minuter sa jag, helt enligt sanningen. Nej, det var ju väldigt jobbigt det här tyckte polisen. Sen gick han över till en kollega och jag började formulera ett SMS till de jag skulle ha möte med. Och just då kändes det lite jobbigt. Men han tyckte tydligen att det var alldeles för jobbigt att behöva eskortera mig bort till polisstationen för han kom tillbaks och sa att det fick räcka med en varning den här gången men att jag skulle ta det lite lugnare i trafiken. Tack så mycket sir, sa jag och åkte lättad därifrån. 

Polismannen var naturligtvis ute efter en liten muta, men jag är mycket nöjd att jag inte ens övervägde tanken. Det är sorgligt men sant att det är alldeles för vanligt förekommande och naturligtvis ganska frestande att betala en hundring eller två för att slippa böter på 700. Och slippa åka flera mil eskorterad av en polisman till en polisstation. Sen är det dessutom så att han förmodligen hade fel. Det ska räcka med pass, eller till och med passkopia. Men regelverk kan ju vara svåra att förstå, även för de som är satta att se till att de efterlevs...

Väl framme på skolan möttes jag av min vännina som skojade och sa "Hej poliskomnpis! Det var jag som satt i bilen bakom!" Hon hade kört ännu lite fortare än jag, men hade heller inte fallit tillföga för mutningsfrestelsen.