Ankarana

Målet med vår roadtrip var nationalparken Ankarana. Det som är trevligt med parkerna på Madagaskar är att man kan promenera. Det finns inga farliga rovdjur och inte heller så gott om andra farliga djur som giftiga ormar och så. Lite myggspray och man är helt safe. 

Vi tog en tur direkt när vi kom dit och fick en utmärkt guide som talade perfekt engelska. Han var otroligt kunnig vad gällde djur och natur och kunde namnet på allt vi såg. Patrik älskar fåglar och de flesta fåglar här är unika för Madagaskar. Jag är lite mer förtjust i träd och blommor. Vi såg några fantastiska baobabs och ett vildfikonträd som var 600 år gammalt! Snacka om stora och höga träd! 

I Ankarana finns jättestora grottor som jag, Johannes och Alexander gick in i. Dessa användes som gömställen för urinvånare under något krig och tyvärr strök ganska många med där inne. Fortfarande ser man benresterna av dessa och vid några ben såg vi pengar som folk lagt som offergåvor. Vi blev också ombedda att ta av oss kepsar och hattar i respekt för denna heliga plats. Men den riktiga attraktionen med grottorna var tusentals och åter tusentals fladdermöss. Tre olika sorter i tre olika storlekar. De hängde i stora klasar i taket på grottorna och flög när vi lös på dem med ficklampor. Jag trodde nog att jag skulle tycka att det var urläskigt, men det gick ganska bra! De är ju synnerligen oförargliga och eftersom jag vet att de äter massor av mygg tycker jag att de är ganska trevliga. Redan innan vi gick in i grottorna kände vi en väldigt speciell doft, inte olika soya. Fladdermusbajs förklarade guiden. 

Väl ute gick vi tillbaks för att äta lunch hos Chez Laurent. Enkelt men väldigt gott. Roberto hade förbeställt, annars får man ingen mat i denna avlägsna by i mitten av ingenstans. 

Efter lunch blev det en längre tur i parken. Alexander och Sebastian valde att vila upp sig på hotellet, men vi andra fick en trevlig vandring. Nu såg vi lemurer lite varstans och återigen kameleonter och olika fåglar. Massor av träd och växter förstås. I en del av parken finns en tsingy som vi såg både ovanifrån och inuti. En tsingy är eroderad sandsten som bildat vassa klippbildningar. Dessa finns på ett flertal platser i Madagaskar. Namnet kommer sig av att befolkningen gömde sig inne i dessa labyrint-liknande formationer under ett krig och eftersom det är så vasst att gå sa föräldrar till sina barn att gå på tå (de var ju barfota), och att gå på tå heter tsingy-tsingy på malagasy.

Det blev en lyckad dag i hettan och sen åt vi middag och sov på ett trevligt litet guesthouse som helt och hållet lever av turister som kommer till parken. Det var helt fullbelagt. Nästa morgon var det tidig uppstigning för att återta färden tillbaks till Diego Suarez på skumpiga vägar.