Magsjuka och dåliga vägar

Den tredje dagen i Diego Suarez var det meningen att vi skulle ut på havet. Men Alexander drabbades under natten av klassisk semester-magsjuka. I väntan på att han antingen skulle bli lite bättre eller välja att stanna kvar på hotellet, så började det ösregna. Ett riktigt blött tropiskt regn. Så det kändes helt självklart att ställa in utflykten. Det blev istället en dag med böcker, spel och surfande på internet när det fungerade. Och vissa trötta tonåringar valde att sova ganska många timmar. Vi som fortfarande var ok i magen tog en sen lunch inne i stan och strosade lite på Rue Colbert som går genom Diego Suarez. Vi besökte också ett snabb-köp som visade sig hålla helt ok standard, även när det gällde vinutbudet. Även här var det franskt i hyllorna. På gatan köpte jag ett paket vild svartpeppar som jag fått tips om skall vara extra bra här. Så nu luktar hela vår packning peppar!

Framåt kvällen hade Alexander piggnat till och fått i sig lite smaklöst, madagaskiskt ris och kunde följa med ut och äta. Tyvärr blev sedan Sebastian ordentligt magsjuk under natten, men även denna visade sig vara av endygns-sorten som tur var. Vi har alla fem känt av varierande grad av orolig mage, även om vi inte har druckit vattnet och varit noga med handhygienen. Ja, ja, sånt får man räkna med i ett land som detta. Mitt lilla husapotek som vår utmärkta doktor ordinerat har kommit väl till nytta!

Morgon efter blev det dags att lämna Villa Diego (där vi varit de första svenska gästerna någonsin!), för att ge oss ut på en liten roadtrip söderut. Resan till nationalparken Ankarana är bara 100 km, men det tog oss nästan fyra timmar. Och detta på en av landets huvudvägar! Helt fruktansvärt dålig väg med andra ord. Potthålen är så stora att en hel bil får plats, som vår chaufför sa. Om Madagaskar på allvar skulle vilja öka sin turistnäring måste de börja med att förbättra sina vägar och sin infrastruktur. Men det är nog tveksamt att det finns några planer på det. Vi blev alla ganska möra av denna resa och var glada för att vi inte bestämt oss för en hel vecka på vägarna. Men vi fick se den madagaskiska landsbygden och oerhört vacka omgivningar runtomkring. Verkligen green hills of Africa! De små byarna vi åkte igenom var ytterst enkla med små trähyddor och gatuförsäljning, ofta direkt på marken. Men inte fullt så skräpigt och ganska charmigt mitt i fattigdomen.  Och grönt och lummigt runt hyddorna. Kor, getter och höns traskar fritt omkring. Kycklingen är garanterat ekologisk här, sa Roberto, därför är den så mager. Inte uppgödd som våra broiler i västvärlden. 

Väl framme i Ankarana som verkligen ligger ute i ingenstans, ville jag inte tänka på att vi skulle ta samma väg tillbaks redan nästa dag.