På vägen stannade vi i Nata för lunch, en lite by som påminnde om Gweta. Ju närmare Francistown vi kom desto mer jordbruksbygd blev det, och fler kossor än elefanter på vägarna. På ett ställe fick vi stanna i en s.k. veterinärstation som de har med jämna mellanrum på vägarna i Botswana. På grund av risk för spridning av mul- och klövsjuka, så får man inte ta kött och färsk frukt från nord till syd eller från väst till öst. Och så måste både skor och bildäck desinficeras. Så vi fick kliva ur bilarna och trampa lite i en pöl med alkohol och visa våra tomma kylskåp. Annars var det lättkört på fina vägar.
I Francistown tog vi in på ett charmigt ställe som heter Woodlands stopover, utanför stan på vishan. Det är just ett stopover för overlanders som vi, som är på väg åt norr eller söder. Det är nämligen ganska tomt mellan städerna. Vi hade kunnat slå upp tältet här, men valde istället fina stugor med självhushåll. Vissa i sällskapet var mer sportintresserade än andra och kastade sig därför iväg in till stan för att hitta ett ställe som visade semifinalen i rugby mellan Springboks och ärkerivalen All Blacks från Nya Zeeland. Sebbe har fått nog av rugbymatcher, så vi valde att stanna kvar och kokade de sista nudlarna på vårt Trangia-kök (vilken bra uppfinning det är!).
Tyvärr förlorade Springboks och vi gick alla tidigt i säng. Nu hägrade nämligen att komma hem för alla ungdomarna som var angelägna om att komma upp och iväg extra tidigt. Jag kände snarare lite sorg att resan började lida mot sitt slut och hade nog faktiskt kunnat tänka mig en liten sväng till. Vi åkte ju förbi gränsöverfarterna till både Zimbabwe och Zambia och det hade ju varit kul med en tur där! Det får bli nästa gång har vi redan bestämt. Nu har vi ju tält och all utrustning för att ge oss iväg igen.
Sista delen av resan i Botswana tog oss från Francistown på bra motorväg till gränsen. Så bra väg att det lockade att köra lite väl fort en lugn söndagsmorgon. Poliserna tyckte dock att det var en perfekt och tämligen sval morgon att vara ute med sina laserkontroller, så vi lyckades med konststycket att fastna i två fartkontroller på mindre än en timme. Det var mycket vänliga poliser som visade Patrik böteslistan och bad honom att betala böterna på plats. Men nu var ju våra pula slut! På första stället löste Patrik det med amerikanska dollar som han hade i reserv. Det visste de knappt vad det var så Patrik fick översätta växelkursen och kom undan med $40 i böter. På det andra stället var de lite kinkigare, men när Patrik visade sin tomma plånbok som bara innehöll 40 pula, så nöjde de sig med det och sa att de skulle köpa vatten för pengarna. Jag noterade vid båda tillfällena att de botswanska poliserna inte alls är lika feta som de sydafrikanska.
In i Sydafrika kom vi utan problem vid gränsen. Åh, ni är tillbaks sa de när vi klev ur bilen och stämplade våra pass. Efter en vecka i Botswana var skillnaden märkbar när vi körde in i Sydafrika. Botswana är ett fattigt och rudimentärt land i jämförelse. Redan uppe i Limpopo-provinsen slogs vi av hur bördigt och grönt det är på åkrarna. I Sydafrika konstbevattnar man, något man inte har råd med i Botswana. Och den lilla staden Lephalale (Ellisras) är modern i jämförelse med allt vi såg i Botswana.
Även om Botswana är fattigt och enkelt, så är det ett av de mest välskötta länderna i Afrika. Det är förhållandevis rent och prydligt och inte alls lika korrupt som många andra länder. Vi såg egentligen inga kåkstäder och inte heller tiggare i gatukorsningarna. Precis som Namibia är det ett stort land med liten befolkning pga mycket öken. Alla vi mötte var mycket vänliga och glada. Engelska är det officiella språket, vilket gör det lätt att kommunicera.
Vi hade fantastiska dagar i Botswana! Både landet och campingen gav mersmak, så vi har redan börjat prata om vart nästa tur skall gå. Det finns så mycket att se och upptäcka i Afrika och för varje resa vill vi bara se mer! Idag köpte vi en stor karta för att ha på väggen så att vi verkligen kan se ut vilka resrutter vi skall ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar