Efter att återigen haft vissa problem med att få med alla reskompisar, så var vi på väg igen. När vi körde in i saltöknen, ett antal "pans" med det gemensamma namnet Makgadikgadi, blev vägarna något helt annat och våra bilar fick börja bekänna färg. Men vilket speciellt landskap! En saltöken ser på håll ut som ett hav med horisonten i fjärran, men det är naturligvis bara en hägring. Det är snustorrt och dammigt och mycket kargt. Få djur och växter. Men i denna pan finns de fantastiska baobab-träden! Sägnen säger att världens skapare var så förgrymmad att han bara slängde ner träden, som råkade hamna uppochner med rötterna uppåt. Lekhubu Island i Sua Pan är en helt unik plats, en liten kuperad sten-ö mitt i denna öken, full med baobab-träd. Här finns en camping-plats, primitiv men välskött. Mycket nöjda med att äntligen vara framme slog vi upp vårt tält och anlade vårt lilla läger. En GT i solnedgången smakade mumma medans middagen lagades i poijtegrytan över boman. Småkillarna tyckte det var klätterträdens paradis och eftersom det inte finns några stora farliga djur här kunde alla röra sig fritt utan att hålla ukik efter lejon och elefanter. Vi hade en underbar kväll i lägereldens sken innan vi kröp in i våra tält för natten.
Vår familj vaknade i soluppgången och det var ganska skönt att krypa ut i den svala morgonluften efter en natt i tältet. Soluppgången var lika vacker som nedgången, men det blåste ganska ordentligt. Efter frukost var det dags att ge sig av mot nästa anhalt och målet för dagen var Maun, porten mot Okavango-deltat. Första delen av färden gick norrut genom saltöknen på mycket sandiga och smala vägar. Tanken var att vi skulle vara igenom lagom till lunch för att sen ta den stora, asfalterade huvudvägen mot Maun. Men riktigt så blev det inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar